258
stirrade i spegeln. De upplyftade armarna, hvarmed hon just fästade en prydnad stannade, och med ångestropet: O, mamma, Sophie svimmar! störtade hon fram och grep den dignande.
De vanliga medlen användes. Fru Ramm löste upp Sophies klädning, men Amalia tog gråtande bort slöjan, och kysste henne på den bleka pannan.
— Var icke ängslig, Amalia, det går snart öfver. Jag har haft det ackurat likadant. Det kommer sig af att gå fastande ut .... Och Sophie med de tunna skorna i daggen! .... Ser du nu kommer hon sig, en kopp kaffe skall styrka henne! Amalia, en riktigt god kopp!
— Frun skall inte göra sig säker på att inte prosten kommer förr än i afton, ropade hushållerskan i dörren. Per säger att skjutsen är beställd i Bratli till klockan ett. Så blir det ändå bäst som jag sa' att vara beredd till middagen.
En ström af de mest olika ordres besvarade denna underrättelse.
— Är det nu bättre mitt söta barn? frågade modren.
— Ja, bättre.
Vår berättelse slutar här och de läsare som äro nöjda, — ja kanske för längesedan nöjda, kunna också väl lägga bort boken här. Men för de läsare som lik barnen, för hvilka man berättat en saga, gerna vilja höra mer, tillägga vi ännu ett par
