64
ännu väldigare ut i den hvita klädningen och hennes kinder, hvilka under dansen blossade häftigare än vanligt, täflade i färg med den blomsterkrans hon hade lagt snedt öfver håret.
— Om jag inte tar alltför mycket miste, sade fru Breien och följde det dansande paret med sina små blinkande ögon, så har vår allvarsamma kaplan stor lust att läka det brustna hjertat. Aldrig har jag sett honom dansa förr, men i afton är han en af de ifrigaste.
Paret hade just stannat ett stycke framför dem. Medan kaplanen med händerna under rockskörten tycktes ifrigt underhålla sin dame, utgjorde han en ganska besynnerlig kontrast till henne.
Kaplan Bröcher hade en lång, torr och spenslig figur och förde sig särdeles rak; ett långt, men desto smalare ansigte med en skarp fågelprofil, stora ljusblå blondinfattade ögon, samt nedra delen framskjutande. Ett par dugtiga polisonger skulle kanske hafva upprättat jemvigten i detta ansigte, om icke naturen hade nekat kaplanen denna prydnad. Han tycktes icke heller finna sitt ansigte för långt; åtminstone bemödade han sig att föröka dess längd genom att tvinga sitt tunna, linaktiga hår upp i vädret såsom en tuppkam. Hans hy var af denna rödaktiga, obestämda färg, som är lika långt skiljd från helsans purpur, som ifrån den varma, bruna kolorit, som antyder en kraftig, kolerisk själ. Efter denna skildring torde nog kunna slutas att Bröcher icke var någon vacker karl. Men han hade en egenskap som fullkomligt ersatte hans brist på
