Sida:Andra djungelboken 1915.djvu/10

Den här sidan har korrekturlästs

av tigrar sprang fram och tillbaka, ropande högt på hjorten och vildsvinet och sambhur och piggsvinet och allt djungelns folk, men de flydde undan för honom, som hade varit deras domare, ty de voro gripna av fruktan.

»Då kom den Förste av tigrar tillbaka till Tha, och hans stolthet var krossad hos honom. Slående sitt huvud mot marken, rev han upp jorden med alla sina fötter och sade: 'Minns dock, att jag en gång var djungelns mästare! Glöm mig icke, o Tha! Må mina barn minnas, att jag en gång var fri från skam och fruktan!' Och Tha sade: 'Så mycket vill jag göra för dig, emedan du och jag tillsammans sågo djungeln skapas. En natt varje år skall det för dig och dina barn bli som det var, innan bocken dödades. Om I under denna enda natt möten den Hårlöse — hans namn är Människa — skolen icke I rädas för honom, utan han skall rädas för eder, liksom om I voren djungelns domare och alla tings mästare. Visen honom barmhärtighet under denna hans fruktans natt, ty du har själv fått pröva på vad fruktan är.'

»Då svarade den Förste av tigrar: 'Jag är nöjd'; men när han härnäst drack, såg han de svarta strimmorna på sin länd och sina sidor, och han kom ihåg det namn, som den Hårlöse hade givit honom, och han vredgades. Ett helt år levde han bland träsken, i väntan på att Tha skulle uppfylla sitt löfte. Och en natt, när Månschakalen (Aftonstjärnan) stod klar över djungeln, kände han, att hans natt var kommen, och han gick bort till grottan för att möta den Hårlöse. Nu inträffade vad Tha hade utlovat, ty den Hårlöse föll ned framför honom och låg på marken, och den Förste av tigrar slog honom och krossade hans rygg, ty han trodde, att det i djungeln endast fanns en av det slaget och att han hade dödat Fruktan. Då han nosade på den döde, hörde han Tha komma ned från skogarna i norr, och nu ljöd den Förstes av elefanterna röst, samma röst som vi nu i detta ögonblick höra...»

Åskan rullade upp och ned för de torra, brännmärkta höjderna, men intet regn kom — endast kornblixtar, som flammade bakom bergåsarna — och Hathi fortfor:

»Det var rösten han hörde, och den sade: Är detta ditt sätt att visa barmhärtighet?' Den Förste av tigrar slickade sig om nosen och sade: 'Vad mera? Jag har dödat Fruktan.' Och Tha sade: 'O, du blinde och dåraktige! Du har lossat Dödens fötter och han skall följa ditt spår, tills du dör. Du har lärt människan att döda!'

»Den Förste av tigrar, som stolt stod kvar vid sitt rov, sade: 'Han är nu som bocken var. Det finnes ej längre någon Fruktan. Nu skall jag döma över djungelfolket som förr en gång.'

»Och Tha sade: 'Aldrig mera skola djungelfolken komma till dig. De skola aldrig korsa ditt spår, ej sova i din närhet, ej följa efter dig, ej beta vid din håla. Endast Fruktan skall följa dig, och med slag, som du icke kan se, skall hon slå och underkuva dig. Hon skall öppna marken under dina fötter och med slingerväxter snärja din hals och låta trädstammarna växa ihop omkring dig högre än du kan hoppa, och till slut skall hon taga din hud och svepa kring sina ungar, när de frysa. Du har icke visat henne barmhärtighet, och ingen barmhärtighet skall visas dig.'

»Den Förste av tigrar sade: 'Hon är här under min fot med ryggen krossad. Låt djungeln veta, att jag har dödat Fruktan.'

»Men Tha log och sade: 'Du har dödat en av många, men du skall själv berätta det för djungeln — ty nu är din natt till ända.'

»Så bröt dagen in, och från mynningen av grottan kom en annan Hårlös ut, och han såg den döde på stigen och den Förste av tigrar över honom, och han tog en spetsig käpp..»

»Nu kasta de någonting, som biter», sade Sahi Piggsvin, som kom rasslande ned för stranden, ty Sahi betraktades som ovanligt god mat av Gonderna — de kallade honom Ho-Igoo — och han kände av egen erfarenhet till de otäcka små Gonderyxorna, som virvlade som trollsländor över gläntorna.

»Det var en spetsig käpp av samma slag, som de sätta i bottnen på fallgropar», sade Hathi; »och i det han slungade den, sårade han den Förste av tigrar djupt i sidan. Sålunda inträffade just vad Tha hade förutsagt, ty den Förste av tigrar sprang tjutande upp och ned genom djungeln, till dess han ryckte ut käppen, och hela djungeln fick veta, att den Hårlöse kunde slå på långt håll, och de fruktade honom mer än någonsin. Så gick det till, när den Förste av tigrar