hade blivit billigare också för riksdagen — om man anordnat en ny professur. Men detta synes man inte vilja vara med om, jag vet icke av vilken anledning. I varje fall kan jag intet annat än beklaga, att så icke skett.
Jag skall med tålamod åhöra den förvåning, som torde jämväl riktas mot mig över min förmätenhet att våga ställa mig i opposition mot statsutskottets ofelbarhet. Jag är tveksam, om jag skall yrka avslag på utskottets hemställan då jag icke tror det tjänar någonting till. Jag har emellertid velat uttala min mening i frågan.
Herr talman! Jag har sålunda intet yrkande.
Herr Jönsson i Revinge: Herr talman! Herr Sommelius gjorde gällande, att det inte är möjligt att få stöd av auktoriteter, ifall man utgår från möjligheten, att det går att förbättra eller förändra vår ras, såsom hans ord föllo, genom någon sorts rasbiologi. Ja, jag tror också, att skulle det gälla en ren förbättring av individerna så har herr Sommelius kanske rätt. Fredrik Wilhelm I av Preussen försökte som bekant på sin tid. få fram en jättesläkt genom att gifta sina långa grenadierer med jättekvinnor, vilka söktes upp överallt på jordklotet, men detta försök slog inte väl ut. För min del har jag emellertid den uppfattningen, att det rasbiologiska institutet skulle ha en uppgift att fylla då det gällde att inarbeta i allmänna medvetandet att nationen såsom sådan har både rättighet och skyldighet att skydda sig mot fortplantning av sådana släkter och sådana individer, som från början äro predestinerade för fängelserna, dårhusen eller idiotanstalterna. I det fallet ha redan så smått försök börjat göras: det har kommit ut några små broschyrer av en mycket framstående vetenskapsman i landet, och det framgår av dessa, att denne vetenskapsman i flera fall på ansökning av fattigvårdsmyndigheter steriliserat sådana individer, vilkas fortplantning ur rashygienisk synpunkt vore en olycka. Där har man alltså gjort en liten början, och jag kan inte förstå, varför man inte skulle kunna gå vidare på den vägen, ty det bör vara en fördel inte allenast för den svenska rasen utan även för ifrågavarande individer själva, att man på det sättet förfar med dem. Man skulle sålunda möjligtvis kunna minska antalet mindervärdiga individer här i landet, och vi få väl i alla fall medgiva att om än svenskarna kunna vara präktiga nog som ras betraktad. det dock finnes en hel del folk, vilkas fortplantning vi absolut inte önska. Härvidlag bör det nog göras litet urval precis som fallet ar inom djurvärlden, där man går strängt tillväga, och med mycket lyckligt resultat.
Det förhåller sig vidare så, att detta anslag inte direkt skall belasta budgeten, utan medel för detta institut skola tagas ur rusdrycksmedelsfonden. Det är ett socialt ändamål, som här skall tillgodoses, och jag kan inte finna annat än att rusdrycksmedelsfonden bör komma till användning just i ett fall som detta, Man kan ju ha förhoppning om att när detta institut och denna rashygien fått utveckla sig vidare, man skall kunna få ett betydligt mindre antal drinkare, och på det sättet åstadkomma en ökad folknykterhet. Detta är ju ett
