plats bland övriga medicinska discipliner, gäller det att bestämma den form, i vilken detta bör ske. Man synes härvidlag från intresserat håll i första hand hava tänkt sig upprättandet av ett institut för ren forskning. Några bestämda skäl för att leda utvecklingen i denna riktning synas visserligen icke hava förebragts.» Det är dock så pass deciderade uttalanden, som man över huvud taget kan begära. Och så heter det längre ned: »Enligt vår mening bör man därför, då det nu gäller att tillgodose rasbiologiens krav att bliva vetenskapligt representerad, gå tillväga på samma sätt som vid andra universitetstjänsters inrättande.» Slutligen heter det: »Skall därför en medicinsk ärftlighetslära och rasbiologi kunna utvecklas till en verkligt fruktbärande disciplin, så är det nödvändigt, att den inrättas så, att forskning och undervisning gå hand i hand. Den blivande anstalten bör vara av den art, att en vetenskaplig undervisning jämsides med forskningen må kunna meddelas. Därmed erhåller man det säkraste kriteriet för en lyckosam utveckling.» Och så slutar man: »Motsatta förfarandet, att först upprätta ett särskilt rasbiologiskt forskningsinstitut och sedan möjligen bliva tvungen att i den medicinska fakulteten upprätta särskilda lärostolar i ämnet, innebär ett så uppenbart slöseri med allmänna medel, att det icke torde ifrågakomma.»
Det ligger ju ändå i öppen dag, att inför så starka och deciderade uttalanden blir man något betänksam inför vad statsutskottet föreslår. — Och vi böra icke dölja för oss att anslag av 7,500 och 60,000 kronor äro en mycket obetydlig del av vad det föreslagna institutet kommer att sluka i en framtid. Jag menar, att detta bör man ha ögonen öppna för.
Jag kan ju naturligtvis som lekman icke göra anspråk på att avgöra vilket som härvidlag kan vara det riktiga, men jag har dock vid studiet av handlingarna fått en bestämd känsla av att man forcerat fram frågan på ett sätt, som icke är lyckligt. För mig ligger detta ärende ganska illa till, man står i valet antingen att yrka rent avslag eller bifall till utskottets förslag. Med den uppfattning jag bär av detta vetenskapliga arbete, är det mig icke möjligt att biträda herr Röings avslagsyrkande. Det vore uppenbarligen att begå en orätt mot vetenskapen och mot den person, som nedlagt ett fruktbringande forskningsarbete på detta område; ty avslås Kungl. Maj:ts och utskottets förslag, så står man utan medel att fortsätta det vetenskapliga forskningsarbetet.
Jag hade tänkt att göra ett yrkande, som innebar bifall tid vad universitet har föreslagit, nämligen 15,000 kronor, och avslag på inrättandet av institutet, men det möter formella hinder att göra ett sådant yrkande.
I detta läget skall jag åtminstone nu för ögonblicket icke göra något yrkande.
Herr Röing: Herr talman! Jag skulle icke ha upptagit
kammarens tid ytterligare, om icke min ärade vän på Skånebänken, herr
