Då herr Sommelius vidare beklagade, att vi måste begränsa oss på andra områden beträffande den vetenskapliga undervisningen och därvid nämnde, att vi i Lund icke hade någon professur i slaviska språk, sa misstog han sig fullständigt, ty just i år har riksdagen beslutat inrätta en sådan professur vid universitetet i Lund, i likhet med vad som redan finnes i Uppsala. Detta visar, att vi åtminstone i det fallet gjort vad vi kunnat för den vetenskapliga undervisningen, och detta trots de statsfinansiella svårigheter, som vi befinna oss i. Detta torde vara nog till bemötande av vad herr Sommelius yttrat.
Min ärade partivän herr Nilsson i Tånga beklagade sig över den brådska, varmed utredningen ägt rum och förelagts riksdagen. Vi bruka ju i allmänhet icke beklaga oss över att en utredning går för fort utan tvärtom. Men att man denna gång haft så bråttom, kan förklaras därmed, att man velat bereda docenten Lundborg, medan han ännu har oförminskad arbetskraft, tillfälle att grundlägga och organisera detta institut och på samma gång möjligen uppfostra arbetskrafter för kommande tider.
Meningarna i denna fråga äro delade, säger man. Jag undrar, i vilken Laga, synnerligast om det är en vetenskaplig fråga, som icke meningarna äro delade. Men det är dock så i detta fall, att Lunds universitet och Uppsala universitet samt majoriteten av Karolinska institutets lärarkollegium uttalat sig för inrättandet av ett rasbiologiskt institut. Att en minoritet av de senare vilja gå en annan väg, kan möjligen finna sin förklaring däri, att dessa herrar sett frågan uteslutande som en medicinskt vetenskaplig sådan. Men det gäller bär såvitt jag kan se i ännu högre grad en social fråga, en social vetenskap, och det är därför icke lämpligt att inrangera den i den medicinska fakulteten, som man här på visst håll velat förorda.
Vidare skulle jag. vilja säga, att man icke kan använda rusdrycksfondens avkastning på ett bättre sätt och mera i överensstämmelse med dess eget ändamål, än som här föreslagits. Ty här är det fråga om en social vetenskap, som kan få den största betydelse för vart folk trots allt vad man här sagt. Man säger, att denna forskning icke har någon praktisk betydelse. Den gången Mendel gjorde sina upptäckter, i mitten på 1800-talet, var det väl ingen, kanske inte ens han själv, som trodde, att de skulle komma att få någon praktisk betydelse för biologien. Jag tror därför, att man icke bor falla allt för kategoriska omdömen om denna sak och säga, att den icke har någon praktisk betydelse. Jag tror tvärtom att den, kanske förr ån vi ana, kan få en mycket stor praktisk betydelse.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Hansson:
Herr talman! Då chefen för ecklesiastikdepartementet är förhindrad
att närvara vid denna debatt, skall jag be att få framhålla några
synpunkter, som icke blivit berörda under diskussionen.
Att jag tar till orda i denna fråga utan att ha varit med i den direkta beredningen av densamma, beror också delvis på vad herr
