99
uti den lilla helgedomen, hvilken Olof så förändrat och förskönat, att Anna var nära att icke känna igen den fordna stugan.
Rummet var af medelmåttig storlek; väggarna voro ljusröda och bestänkta med hvitt och svart; tak och spisel voro hvitstrukna och från den sednare doftade friskt björklöf, i hvilken buketter af liljekonvaljer voro tätt inflätade. Öfver de tvenne fenstrens snöhvita gardiner hängde drapperade tjocka blåklintskransar. Golfvet var nyinlagdt och derföre af en ovanlig hvithet och tätt bestrött med björklöf och högröd väppling. Möblerna voro icke många, men icke eller så få, att rummet hade ett tomt utseende och de voro utmärkta för snygghet och en viss smak i anordnandet af dem. En säng, en soffa, fyra stolar, tvenne skåp och ett bord jemte en rödmålad dragkista, för den tiden en verklig praktmöbel, som fröken Beata, Anna ovetande, låtit ditföra, utgjorde hela möbleringen. I ett af de öfre hörnen af rummet satt en dalkarlsklocka, utan foderal, Hvilken brist skyldes af tvenne lummiga björkruskor, som alldeles ingömde det gråpapper, som var fästadt omkring klockhufvudet. Öfver Annas dragkista hängde en liten spegel, och nedanför den en tafla, föreställande bröllopet i Kana, med några tryckta verser, som innefattade den rätta bröllopsglädjen.
Sådan var stugan — de nygiftas hem, som,
