147
du ser den dock i allt — du ser den äfven i det minsta och hvad andra kalla slumpberäkning — öde — det kallar du, med tacksamt och barnsligt troende hjerta — Guds försyn.
Och nu hafva vi intet mer att tillägga, än
att Olofs kropp återfanns en vecka efter den
sällsamma händelsen och blef, till Annas
innerliga glädje, begrafven på det ställe han sjelf
utvalt under almen, emellan de båda kära
grafvarna. Auction blef inställd — Anna fick
behålla sitt Fagerö, der frid och välsignelse likt
hulda englar, alltid omgåfvo henne, och der hon
i tro och bön och varm kärlek uppfostrade
sitt enda barn, sin, Olof allt mer och mer lika,
Anna.
Mången försökte väl att vinna den unga och vackra enkan; men ingen kunde förmå henne, att ingå en annan förbindelse. Hon tillhörde i lif och död sin Olof och längtade stilla efter återseendets stund. Man skulle kunna säga, att hon endast lefde för himlen och just derigenom gagnade hon jorden; ty hon visade mången genom sin tro och gudsfruktan den väg, som säkrast leder dit.
Prosten lefde länge, älskad och aktad af hvarje rättsinnig menniska, och hans sista embetsförrättning var, att, inför altaret, nedkalla himlens välsignelse öfver Annas dotter, den nit-
