22
deles genomblöt, och jag tyckte att det var synd med henne och att hon behöfde både bli torr och få lite mat, och då tiggde jag mor så mycket, att vi skulle få pannkaka.”
”Jag gitter inte höra ditt prat! om du, som är en barnunge är galen, så skulle väl mor din ha’ bättre förstånd; och nu bort med tiggarungen och det på rappet ändå, ty häradsdomarn kommer hit och skall vara här i natt och då skall huset vara rent för pack och byke för jag vill visa honom att Folke Jönsson i kyrkbyn är karl som har mat och fjäderbolstrar, så att han kan hysa annat folk än tiggare.”
”Ja, kära far! du ska’ inte få någe te skämmas för; svarade hustrun, som nu först vågade sig fram med ett ord; ”men du är så våt min gubbe! du skall först ömsa på dej; sen ska ja nog sörja för häradsdomarn.”
Emedlertid hade Anna krupit i en vrå af stugan från hvilken hon nu, bäfvande framträdde. Hon uppsökte sin lilla korg och ämnade åtlyda kyrkovärdens befallning, då Olof, efter en synbar öfverläggning, framträdde till fadern.
”Jag har lofvat Anna, att hon skulle få hus här i natt och, inte kan väl far ha hjerta att köra ut henne i ett sådant väder; utan kära söta far låt Anna få bli still!” sade Olof med barnslig innerlighet.
”Mitt hus är ingen fattigstuga, utan på dörren med tiggarungen!” svarade kyrkovärden med
