24
se'n mor så sätter du fram en aftonvardsrisp åt oss. När en har åkt en mil i sådant väder, så behöfs båd’ öl och brännvin. Glöm inte silfverkanna!” tillade han sakta till sin hustru och lemnade, tillika med häradsdomarn, rummet.
Aldrig har en medlem af Skeppsbro-adeln med större högtidlighet och känsla af mera stolthet och förnöjelse sett dubbeldörrarne uppslås till den stora praktvåningen, för att der införa en utländsk diplomat, än vår kyrkovärd öppnade dörren till anderstugan och dit införde häradsdomarn, som aldrig förr varit i hans hus och således icke ännu sett anderstugans herrlighet. Han njöt en af sitt lifs högsta triumfer och hade ingen möda ospard, att, för den nye gästen, visa hvarje litet pretiosum, och mycket kunde verkligen efter den tidens fordringar, med skäl förtjena detta namn; och medan detta försiggår vilja vi återvända till våra små vänner i hvardagsstugan.
Så fort som fadren utgått, tog Olof Anna vid handen, för att lemna sitt hem.
”Du tänker väl inte ligga ute heller?” frågade modern, som oaktadt brådskan med aftonvarden, icke glömde sin kära Olof.
”Jo, mor! visst gör jag det.”
”I ett sådant väder! Nej det ska då inte hända. Nu kan ni begge i all ro äta opp er pannkaka och er mjölk; för nu kommer inte far hit in i qväll, ty säkert ligger han der inne i ut-
