89
na, så fort som ja’ gör! för si! annars vore de förbi mä mej,” sade bonden, med ängsligt utseende, ”och ett ber ja vördi prosten,” tillade han, ”å de ä’, att inte riksdagsman får nys om att så mycket pengar få stå inne i gåln.”
Emellertid skulle Olof om några månader tillträda sitt Fagerö. På bondens auction ämnade han inköpa kreatur och hvad han eljest nödvändigast behöfde. Han hoppades, att der få någon att gå i borgen för sig, ifall detta fordrades och skulle sedan göra ett lån; emot inteckning i gården.
Auction kom. Olof hade ropat in ett par oxar.
”Hvem går i borgen för honom?” skrek en stark stämma, just som klubbslaget bekräftat köpet.
Ingen svarade.
Olof bleknade — han hade igenkänt fadrens röst.
”Jag kan anskaffa borgen!” svarade han och vände sej nu till de bönder, hvilka nästan bestämt lofvat honom det; men de förnekade, att de nånsin gjort honom ett sådant löfte och kunde omöjligt inte bevekas dertill.
”Köpet går tillbaks!” ropade auctionisten och blickade omkring den stora folkhopen och höjde åter klubban och oxarne utbjödos ånyo.
”Nej!” utropade egaren, till varan, ”köpet går inte tebaks; utan jag går i borgen för kö-
