Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/195

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Fantasien på avvägar.

nystrukna skolförkläden. Hon hängde dem över en stol och satte sig ned med en liten suck. Hon hade haft sin svåra huvudvärk den dagen, och fastän den nu tämligen gått om, kände hon sig »utschasad och förbi», som hon uttryckte sig. Anne såg på henne med sin klara blick full av deltagande.

— Jag önskar verkligen, att jag kunnat ha huvudvärken i ert ställe, Marilla. Jag skulle med glädje ha uthärdat den för er skull.

— Tack ska du ha, men du har ju gjort vad på dig ankommer genom att uträtta arbete och låta mig vila, sade Marilla. — Du tycks ha riktigt gått på i ullstrumporna och gjort färre misstag än vanligt. Det förstås — inte hade du behövt stärka Matthews näsdukar. Och de flesta människor, som sätta in en paj i ugnen för att värma upp den till middagen, ta nog ut den och äta den, när den blivit varm, i stället för att låta den stå kvar och brännas till en svart skorpa. Men du har nu en gång för alla ditt sätt för dig.

Marillas svåra huvudvärk gjorde henne alltid en smula »pepprad» till humöret.

— Åh, det var bra ledsamt, sade Anne ångerfullt. — Jag tänkte aldrig på den pajen från det ögonblick jag satte honom in i ugnen och tills nu — fastän jag nog tyckte, att det fattades någonting på middagsbordet … När Marilla överlämnade hushållsbestyren åt mig i morse, så föresatte jag mig riktigt allvarsamt att hålla mina tankar samlade och inte »låtsa» någonting … Och allting gick så bra, ända tills jag satte in pajen; då kom jag att tänka på pepparkakshuset och häxan och barnen, som skjutsade henne långt in i ugnen … Se’n glömde jag pajen.

Inte vet jag om, att jag har stärkt Matthews näsdukar! Hela tiden jag strök, så försökte jag tänka ut ett namn på en ny holme, som Diana och jag ha upptäckt längre uppåt

— 185 —