De nya seminaristerna.
— Jag kan inte beskriva, Marilla, hur bittert jag kände det, när jag såg Diana gå ut ensam, sade hon sorgset längre fram på kvällen. — Tänk så förtjusande, om också Diana fått bereda sig till seminariet! Men vi kunna inte vänta, att allt ska gå efter vår önskan i denna ofullkomliga värld, brukar fru Lynde säga. Inte ligger det någonting trösterikt däri, just, men det är nog mycket sant …
För resten tror jag, att vi få riktigt trevligt i vår klass. Jane och Ruby ämna studera till lärarinneexamen, men Ruby säger, att hon bara ämnar undervisa i två år efter det hon tagit examen, och se’n ska hon gifta sig. Jane säger, att hon ska ägna hela sitt liv åt undervisning och aldrig, aldrig gifta sig, för som lärarinna har man sin avlöning, men är man gift, får man minsann ingen lön, och mannen brummar, om man ber att få någonting visst av det som smöret och äggen inbringa … Jane talar nog av egen sorglig erfarenhet, för fru Lynde säger, att hennes pappa är så vådligt snål, så … Josie Pye säger, att hon ska gå på seminariet för att bli mera bildad, för hon behöver aldrig tjäna sitt eget uppehälle, men hon säger, att det är förstås en annan sak med upptagna barn, som leva på andras barmhärtighet — de få gno värre, de …
Moody Spurgeon ska bli präst. Fru Lynde säger, att han omöjligen kan bli någonting annat, om han ska något så när göra skäl för de namn han bär[1]. Jag hoppas det inte är styggt av mig, Marilla, men jag kan inte annat än skratta, när jag tänker mig Moody Spurgeon som präst … Han ser så löjlig ut med sitt stora, feta ansikte med de små blå grisögonen och öronlapparna, som stå ut på ömse sidor om ansiktet. Men kanske han får ett mera intelligent utseende, när han vuxit upp. Charlie Sloane har redan gjort upp, att
- ↑ Moody och Spurgeon äro namnen på två i Amerika mycket populära predikanter. Ö. a.
— 264 —
