Namnlistan.
allra överst på en kolumn, som upptog tvåhundra andra namn! Detta ögonblick var värt att uppleva!
— Ja, nu kan du vara glad, Anne, pustade Diana, som omsider hämtat sig så pass, att hon kunde sätta sig upp och tala, medan Anne, helt »tagen» och med ögon, som strålade som stjärnor, ännu ej sagt ett ord. — Pappa hade tidningen med sig hem från Bright River för inte tio minuter sedan; dit kom den med kvällståget, men på posten kommer den inte hit förrän i morgon bittida, och så fort jag såg namnlistan, nappade jag tidningen och rusade hit. Ni ha gått igenom allihop, Moody Spurgeon med, fastän han har fått villkor i historia. Josie kom in med knapp nöd, men hon sätter nog näsan i vädret lika mycket för det. O, vad fröken Stacy ska bli förtjust! Anne, hur känns det att se sitt namn i tryck så där allra överst på en lång förteckning? Om det vore jag, skulle jag bli tokig av fröjd — men du, du är ju lugn som en filbunke.
— Du må tro, att inom mig är det rörelse, sade Anne. — Jag skulle vilja säga hundra saker, men jag hittar inga ord … Aldrig har jag ens drömt om detta — jo, för resten, en enda gång! En enda gång lät jag den tanken slippa fram: »om du ändå bleve numro ett!» — men jag körde bort den genast, för det var ju så förmätet att föreställa sig, att man skulle kunna bli den främsta av alla sökande på ön. Diana, följ med, så springa vi ut på klöverängen och tala om det för Matthew. Se’n gå vi ut tillsamman och berätta de glada nyheterna för de andra.
De skyndade bort till ängen bakom ladan, där Matthew gick och vände på höet, och slumpen gjorde, att fru Lynde stod och språkade med Marilla över staketet.
— Matthew lille! ropade Anne! — Jag har gått igenom, och jag står allra först på listan. Jag är inte högfärdig, men jag är tacksam!
— 284 —
