Kröken av vägen.
— Vad säger fru Lynde? ropade Anne och rusade upp, så överraskad blev hon. — Men de ha ju lovat platsen åt Gilbert Blythe?
— Ja, det hade de. Men så fort Gilbert fick höra, att du hade sökt den, gick han till skolrådet — de hade sammanträde i skollokalen i går afton — och sa’ dem, att han tog tillbaka sin ansökan och bad dem bifalla din i stället. Han sade, att han ämnade ta platsen i Vitsand. Han avstod naturligtvis från platsen här för att göra dig en tjänst, eftersom han visste, hur gärna du ville stanna kvar hos Marilla, och jag får säga, att det var både snällt och bra gjort utav honom. Och verkligen ganska självuppoffrande också, för han får betala sin inackordering i Vitsand, och det vet vem som helst, att han hädanefter får försörja sig själv. Därför beslöt skolrådet att ta dig, och inte kunde jag sitta kvar hemma, sedan Thomas kommit från det sista sammanträdet och berättat den nyheten för mig.
— Jag tycker inte jag bör ta emot det, sade Anne med låg röst. — Jag menar — inte ska jag låta Gilbert göra en sådan uppoffring — för min skull …
— Det lär du nog inte kunna förhindra. Han har redan tecknat under kontraktet med Vitsands skolråd, så honom hjälper det inte, om du nu skulle vägra. Men naturligtvis tar du emot platsen — den kommer du att sköta riktigt galant … Vad i alla dar är det för en blinkfyr de ha borta i fönstret på Barrys gavel?
— Det är Diana, som signalerar åt mig, att jag ska komma dit, skrattade Anne. — Vi hålla fast vid vår gamla vana. Jag får lov att springa över och höra vad hon vill.
Anne ilade utför klöverängen likt ett rådjur och försvann inne i spökskogens hemlighetsfulla djup. Fru Lynde såg efter henne med vänligt överseende i blicken.
— 329 —
