Morgon på Grönkulla.
det finns en bäck nära Grönkulla. Ni tycker förstås, att det kan väl göra detsamma för mig, när jag ändå inte ska stanna kvar, men det är inte så … Även om jag aldrig mer får se Grönkulla, ska den bäcken för mig vara ett roligt minne. I dag är jag minsann inte i förtvivlans djup, inte … Det kan jag aldrig vara om morgnarna. Det är för väl, att det finns morgnar. Men mycket ledsen är jag. Jag har just suttit och föreställt mig, att det ändå var jag, som ni ville ha, och att jag skulle få stanna här i alla mina livsdagar. Så mycket värre känns det då, när —
Nu är det bäst du klär på dig och kommer ned i stället för att sitta häruppe och fantisera, sade Marilla, så fort hon såg sig i stånd att passa in ett ord. Frukosten väntar. Tvätta dig ordentligt och kamma dig! Låt fönstret stå uppe och vik ned ditt täcke och lakan åt fotändan på sängen, så att sängkläderna luftas. Och raska på, är du snäll.
Anne kunde tydligen raska på, när så fordrades, ty inom mindre än tio minuter kom hon utför trappan med kläderna nätt påsatta, ett blankskinande ansikte, borstat och flätat hår och med sinnet uppfyllt av det behagliga medvetandet, att hon lydigt gjort som hon var tillsagd. Det kanske dock i sanningens intresse bör nämnas, att hon glömt att vika tillbaka täcket från madrassen.
— Jag är riktigt hungrig i dag, förklarade hon, när hon slog sig ned på den stol, Marilla sköt fram åt henne. — Det är synd att se så rara saker framför sig på bordet som i går afton och ändå inte kunna äta … Jag är så glad att solen skiner. Men regniga morgnar ä’ också trevliga. Jag tycker om alla slags morgnar — det är så roligt att tänka på, att man aldrig vet, vad som kan hända fram på dan … Jag är ändå glad, att det inte regnar just i dag, för det är lättare att bära sina sorger, när solen lyser. Och i dag gäller det för mig … Det går nog an att läsa i böcker om att finna sig i
— 37 —
