är det tvifvelaktigt, huruvida abolition kan ega rum. Derför talar, att så förut varit förhållandet. Rättast torde likväl vara att ej deraf draga några slutsatser för den närvarande tiden. För särskilda fall har det i nu gällande strafflag gjorts beroende af konungens tillåtelse, huruvida åtal skall anställas (Str. L. 1, 1 och 2; 8, 29; 9, 6). Och dessa stadganden synas hvila på det antagande, att konungen ej eger någon abolitionsrätt (förbud mot abolitio i Tyskland, Österrike och Norge).
Brottets bestraffande i annan stat.Om man utgår från en särskilds stats synpunkt och ej från brottslingens, länder enligt modern rätt brottets bestraffande i annan stat jemväl till strafffrihet (non bis in idem). Man låter sig nöja med den i det främmande landet verkställda straffexekutionen, oaktadt man eljest är behörig att beifra brottet (Str. L. 1, 3; dock tysk rätt undantag för högförräderi). Enligt vår rätt måste dock straffet vara till fullo utståndet (i tysk rätt afdrag för den del, som verkställts). Vissa påföljder kunna i öfrigt under alla förhållanden komma att utöfver hvad, som i sådant hänseende må hafva ådömts i det främmande landet, inträda (Str. L. 2, 21: förlust af embete, ovärdighet att i rikets tjenst nyttjas och förlust af medborgerligt förtroende; tysk rätt: ärerättigheter). Och på sådant sätt kan denna straffrihetsgrund liksom åtskilliga andra, här förut anförda (nödvärn, godtgörelse af brott och afvändande af skada, preskription och benådning) i sjelfva verket medföra ej strafffrihet utan allenast strafflindring.
Strafflagens
verksamhetsområde och
utleverering.I ett särskildt fall kan en af gällande
strafflag såsom brott betecknad gerning ej beifras enligt
densamma, och sålunda strafffrihet eller åtminstone
strafflindring i ännu ett fall inträda. Strafflagarne
hafva nemligen sina gifna verksamhetsområden,
beroende af tid, ort och föremål för brottet samt
gerningsmannens person. Och för så vidt som en
rättskränkning ej faller inom de för en strafflag i
sådant hänseende utstakade gränserna, saknar lagen
tillämplighet derå.
Tiden för brottets begående.Beträffande strafflagars giltighet till tiden har den för lagar i allmänhet härutinnan följde regel
