med de regler, som redan förut gällt med afseende å läkarelön och annan kostnad, hinder eller brist i den skadades näring samt sveda och värk (Str. L. 6, 2, jmfd. med 1734 lag MB 39, 4). Slag och sår skiljas ej vidare från hvarandra, och ehuru inom misshandel fortfarande åtskilnad göres efter den större eller mindre skada, som deraf uppstått, äro, i förhållande till hvad förut gällt, de i sådant afseende gifna reglerna mera abstrakta och de uppställda kategorierna färre till antalet. Oftast lemnas dock fortfarande vissa mera konkreta bestämningar af hvad, som skall föras under den ena eller den andra klassen af misshandel, särskildt beträffande den svåraste arten deraf (hos oss Str. L. 14, 10). Dessa föreskrifter afse dock i det hela mera att tjena domaren till vägledning än till ett ovilkorligt fastställande af gränserna mellan de särskilda graderna af misshandel. Förutom misshandel med dödlig utgång hafva allt efter svårheten af misshandeln skilts mellan fyra (norsk, ungersk och österrikisk rätt), tre (svensk, finsk, dansk och fransk rätt) eller två (tysk och holländsk rätt) olika slag deraf. Vållande till kroppsskada bestraffas enligt flera lagar ej, der skadan stannat inom den lägsta af de lagbestämda graderna (holländsk, ungersk och nordisk rätt, enligt dansk blott vid svåraste skada; i fransk, belgisk, österrikisk och tysk rätt åter städse ansvar). Sådant öfvervåld, hvarå ingen skada följt, bestraffas äfven såsom misshandel, derest gerningsmannens uppsåt varit att misshandla eller skadan skett af vållande (i österrikisk och ungersk rätt uppsåtlig misshandel utan kroppslig skada fortfarande realinjurie).
För Sveriges del betecknar äfven i fråga om misshandel KF 29⁄1 1861 ett brytande med den äldre lagstiftningen och ett antagande af de nyare principerna. Men i öfrigt kan mot nu gällande bestämmelser i ämnet göras ungefär samma anmärkningar, som mot dem, hvilka framställts beträffande stadgandena om dråp. Det synes fortfarande läggas väl mycken vigt på det resultat, som gerningen haft, och egnas alltför ringa hänsyn till beskaffenheten af gerningsmannens uppsåt och de omständigheter, hvarunder han handlat. I öfrigt
