Och för den händelse att anklagelsen ledde till fängslande eller urbota bestraffning för den tilltalade, synas ursprungligen, derest denne sedermera befunnes saklös, alla de, som bidragit härtill, hafva straffats på samma sätt, som om de omedelbart hade lagstridigt föröfvat våld af ifrågavarande beskaffenhet (ÖGL EB 38). Med falskt åtal likställdes angifvelse mot annan hos konung eller annan magtegande person, från hvars sida åtgärder till sakens beifrande tänktes kunna vidtagas eller ock blefvo vidtagna (salisk samt isländsk och norsk rätt). Enligt regel var det ej af någon verkan, om den, som framställt anklagelsen, härvid varit i god tro. Men i vissa fall finnes dock strafffrihet hafva medgifvits åt den, som haft särskilda skäl till sitt uppträdande (ChLL HgB 13: skada, som lidits efter föregående hot från den tilltalades sida; enligt norska lagar först fridlöshet, då målsegande i dråpsak fruktlöst åtalat den tredje i ordningen).
Efterhand framträdde i den svenska rätten en benägenhet att tillämpa talionsgrundsatsen vid bestraffandet af falsk anklagelse, särskildt om det på grund af densamma kommit till en straffexekution (redan MELL EB 36, ChLL EB 38) men senare äfven derförutan (Res. på städ. besv. 1675, Regl. ang. proc. vid krigsr. 1683). Häraf tog i öfrigt äfven lagstiftningen rörande förtal inverkan. För den händelse att derigenom viss förbrytelse af svårare beskaffenhet lades någon till last, finnes stadgadt, att lögnaren skulle lida samma straff, som den oskyldiga bort undergå, om beskyllningen varit i öfverensstämmelse med sanningen (K. Reskr. 15⁄12 1698; K. Påbud 22⁄6 1727). Hvad beträffar talionsprincipens användning vid falsk anklagelse, är detta förfarande dock icke något egendomligt för den svenska rätten (redan i Lex Bajuv. och äldre norsk rätt) och ej heller för den germanska. Det har tvärtom tydligen införts efter föredömet af hvad, som egde rum enligt åtskilliga antika rättsystem. Äfven i den gamla tidens samhällen bestraffades nemligen falsk anklagelse strängt, och i några af dem (grekisk och romersk rätt) finnas härvid exempel på en tillämpning af talionsprincipen. På inffytande från främmande rätt torde väl ock
