hvilken anklagelsen rigtats. Men straffen för falsk anklagelse äro dock bestämda med hänsyn till straffen för de brott, som såmedelst tillvitas annan, hvarförutom straffsatserna höjts för de fall, att angifvelse föranledt åtal, att häktning tillkommit och att efter dom straffet bragts till verkställighet mot den saklöse. Och beträffande förtal, som innebär tillvitelse för brott, hafva de grundsatser, som följts i fråga om falsk anklagelse, jemväl bragts i användning så till vida, som straffsatser fasttällts för sådant förtal under hänsyn till svårheten i det tillvitade brottet.
Ehuru i vår rätt falsk anklagelse fortfarande framställes såsom en form af ärekränkning (äfven i norsk, fransk, holländsk och belgisk rätt samt finsk enligt KF 26⁄11 1866), så angifver dock den hänsyn, som tages till följderna af det rättsliga förfarande, hvars inledande åsyftats med anklagelsen (mest i öfverensstämmelse härmed norsk rätt), att förbrytelsen i hufvudsak betraktas såsom ett angrepp å den rätt till person eller egendom, som en straffdom i öfverensstämmelse med anklagelsens innehåll må kunna beröfva den anklagade. Från en liknande synpunkt har falsk anklagelse äfven sammanställts med mened (i mosaisk rätt ej åtskilnad dem emellan) och hvarje annan åtgärd af processuell beskaffenhet, hvarigenom oskyldig person utsättes för straff. Och på sådant sätt finnes jemväl i vår rätt i sammanhang med straff för falsk anklagelse ansvar hafva varit stadgadt för falskt vittnesmål och orätt dom i kriminell sak (ÖGL EB 28), eller ock en allmän föreskrift i sådant hänseende hafva varit lemnad om dem, som bidrogo till bestraffande af saklös (MELL EB 36, ChLL EB 38; jfr. Abrahamson p. 715). I 1734 års lag (MB 60,1) är fortfarande falskt vittnesmål behandladt i sammanhang med falsk anklagelse och till straffbarheten likställdt dermed (ansvar för orätt straffdom i RB 1,12 och rörande exekutiv myndighets åtgärd i UB 9,5 och RB 29,3). I vår nu gällande lag förekommer ej längre en sammanställning af nämnda art. Men i kapitlen rörande mened och brott af embetsmän är dock i fråga om straffbarheten hänvisadt till bestämmelserna om falsk anklagelse, för den
