hindrande från saks utförande eller vittnesmåls afläggande (jfr. 1734 lag RB 17, 18). Men dessa förbrytelser upptogos härvid såsom former af våld, hvarigenom fridsbrott skedde. Hvad beträffar de i strafflagen gifna föreskrifterna rörande slafhandel och delaktighet deri (Str. L. 15. 1—4), återgifva de, ehuru visserligen med åtskilliga ändringar, innehållet af en uti ämnet d. 7⁄1 1830 utfärdad Kongl. Förordn. Bortförande ur riket hade endast i specialstadgande varit utmärkt såsom en i högre måtto straffbar gerning, nemligen i fråga om fartygsbefälhafvares medtagande af lots utomlands (KF 1696, 1827).
Stöld.
Olivecrona, Om de
kännetecken, hvilka
karakterisera tjufnadsbrott.
Humbla, Läran om stöld
och snatteri.Afsigten, hvari en person kränker annans rätt
till egendom, kan vara olika. Det kan vara
afsigten att bereda sig sjelf eller annan fördel, och det
kan vara afsigten att skada. Hänsyn härtill togs
jemväl i den äldre germanska rätten. Dock var
den åtskilnad mellan egendomsbrotten, som från
nämnda synpunkt gjordes, icke så skarp, som för
närvarande är händelsen. Likaledes var
förhållandet med egendomsbrottens klassificering efter det
sätt, hvarpå de utfördes, samt efter den egendom
och den rätt dertill, hvilka närmast voro föremål
för rättskränkningen. Man skilde nemligen äfven
då mellan sådana egendomsbrott, som inneburo
ett olofligt bemägtigande, och dem, vid hvilka
medlet var ett svikligt förledande af annan, samt
gjorde inom först nämnda klass af brott ytterligare
åtskilnader, allteftersom egendomen var fast eller
lös, gerningen var ett tillegnande af eganderätt eller
allenast ett otillåtet användande, saken förhölls
rätter besittningshafvare eller fråntogs honom samt
för det senare fallet våld brukades eller icke.
Mesta vigten lades dock derå, huruvida gerningen
skett lönligen eller öppet. Deraf berodde nemligen
ursprungligen uppställandet af de två
hufvudkategorierna af egendomsbrott: stöld och rån. Och det
var just denna åtskilnad, som vållade att öfriga
här ofvan angifna delningsgrunder hade en mindre
betydenhet och ej så noga iakttogos. Hvarest en
förgripelse å annans rätt till egendom skedde
hemligen och utan vidgående af gerningen, fick den
