mera, i det hela vara att såsom qvalificerade stölder angifva: stöld ur kläder och från badande, simmande eller sofvande, tillgrepp af sådant, som hörer till staten, mild stiftelse eller inrättning till fattigas försörjande eller sjukas vård, under gudstjenst eller å kyrkovall samt af gäst från gästgifvare. Deremot påträffas åter annorstädes här och hvar sådana qvalificerade omständigheter, som ej framhållas af den svenska rätten: under förklädnad (holländsk rätt) eller i föregifven tjenstemannakarakter (fransk, belgisk, holländsk och ungersk rätt), af tjufband (tysk och ungersk rätt) eller i allt fall af ett flertal (holländsk, fransk och österrikisk rätt), yrkesmässigt (österrikisk rätt), nattetid (fransk och österrikisk rätt), på väg (fransk och belgisk rätt), i hus, varf eller å skepp i allmänhet och af utställda manufakturvaror (engelsk rätt) samt saker, som forslas (tysk rätt) eller sådant, som hörer till de allmänna kommunikationsmedlen (österrikisk rätt) etc.
Fortfarande lägges vid stölden för öfrigt en hufvudsaklig vigt å penningvärdet hos det tillgripna. I de flesta nu gällande strafflagar har man dock låtit bortfalla den fördelning af stölderna i större och smärre, som från denna synpunkt gjorts, samt öfverlåtit åt domaren att inom en temligen vid latitud utsätta straffet eller ock att med särskildt afseende å det tillgripnas värde gå på visst sätt dels öfver det för normala fall stadgade maximum (dansk rätt) och dels åter under minimum (norsk rätt). En särskild strafflatitud har endast stadgats med afseende å tillgrepp af vissa ting till ringare värde (norsk och dansk rätt: föda och dryckesvaror till förtärande på stället; tysk likaledes, om af ringa värde; norsk rätt ytterligare dels sådana ting och dels äfven bränsle till icke större värde än 80 öre). Den svenska rätten har dock, med undantag för tillgrepp under vissa i högre grad qvalificerade omständigheter, bibehållit åtskilnaden mellan stöld och snatteri (till och med 15 kronors värde) samt ytterligare låtit den omständighet, att det stulnas värde öfverstiger 1000 kronor, utgöra en straffskärpningsgrund. Alldeles ensam står den svenska
