Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/189

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
181

strafflagen dock icke härutinnan (i österrikisk rätt tre olika kategorier, allteftersom värdet är under eller öfver 25 och 300 gulden, hvarförutom såväl i österrikisk som engelsk rätt förutsättning för att afseende skall fästas å en viss qvalificerande omständighet stundom är, att det tillgripnas värde uppgår till ett visst belopp). Det förtjenar äfven att anmärkas, det man på sista tiden här och hvar på nytt anordnat en särskild strafflatitud för stölder till synnerligen ringa värde och sålunda ånyo infört skilnaden mellan stöld och snatteri (ungersk rätt och norsk enligt lov 66 1884).

I fråga om tillgrepp från äkta make eller nära anförvandt eller från sådan person, med hvilken man lefver i samfäldt bo eller bolag, råda högst olika principer. Dels äro härom icke lemnade några särskilda bestämmelser, dels är ansvaret här i förhållande till vanlig stöld lägre (svensk rätt enligt Str. L. 22,20 och österrikisk rätt) och dels åter högre (ungersk rätt vid lefvande i gemensamt hushåll och dansk, då särskildt tillfälle funnits att begå stölden), hvarjemte gerningen slutligen förklarats strafflös (i tysk, fransk och belgisk rätt stöld från äkta make, ascendent eller descendent samt i holländsk rätt stöld mellan äkta makar, som ej äro skilda till säng och säte). I ett och annat rättssystem finnas liksom i vårt särskilda straff stadgade för inbrott och förberedelser dertill (norsk rätt). Men till skilnad från den svenska rätten (K. Utsl. 2110 1872 straff för olofligt brukande af nyckel och för hemfridsbrott) bestraffas annorstädes äfven eljest försök till stöld. Förut har rådt tvist, när en stöld skulle anses vara fullbordad. Somliga fordrade dertill, att det, som man haft för afsigt att tillgripa, blifvit bortfördt (ablationsteorien). För andra var det åter till fylles, att godset vidrörts i nämnda afsigt (kontrektationsteorien). I det hela syntes man nu mera vara ense att gå en medelväg och låta det härutinnan bero derpå, huruvida gerningsmannen kan sägas hafva bemägtigat sig godset eller med andra ord satt sig i personlig besittning deraf (apprehensionsteorien). Ett vidrörande allenast är i sådant afseende icke tillräckligt, men ej heller är det af nöden, att