är icke ett tillgrepp utan en fullt laglig handling. Egaren eller förutvarande besittningshafvare kan hafva lemnat honom detsamma i förvar, till bearbetande, nyttjande eller pant, eller ock kan han sjelf hafva tagit det till sig, vare sig under laga utöfvande af sin rätt mot förutvarande besittningshafvare (vid sjelfpantning, af tjuf etc.), eller på grund deraf att det för tillfället icke var i någons vård och besittning (fynd). Ett förutvarande besittningsförhållande anses dock icke upphäfdt, allenast derför att besittningshafvaren ej har det personligen i handom. Dertill fordras, att det förutvarande besittningsförhållandet blifvit upphäfdt genom någon sådan handling eller omständighet, att besittningshafvaren kan sägas hafva förlorat förmågan att råda och förfoga öfver godset (borttappadt eller bortlemnadt). Ej ens för det fall att han anförtrott det åt annan person och sålunda verkligen öfverantvardat det i dennes besittning, kan han anses hafva sjelf upphört att besitta detsamma, så framt han likväl bibehåller uppsigten deröfver (möbler i uthyrd lägenhet, husgeråd, lemnade åt tjenares tillsyn och skötsel, eller saker, som gifvits någon att bära, då man sjelf följer med; enligt K. Utslag 20⁄2 1882 och 4⁄10 1886 olofligt tillegnande af gods i förhyrd lägenhet bestraffadt såsom stöld). Äfven hvarest det icke såsom i vår rätt uttryckligen stadgats, att tillgrepp af det, som anförtrotts under stängsel, vore att betrakta såsom stöld, gör sig stundom än ytterligare en dylik uppfattning gällande (österrikisk praxis). Så snart nemligen deponenten ej särskildt satt depositarien i tillfälle att öppna stängslet genom öfverlemnande af nyckel till lås eller på annat sätt, kan han nemligen i viss mening sägas fortfarande hafva bibehållit det anförtrodda i sin besittning.
Men härutöfver har i åtskilliga fall hvad, som efter här ofvan angifna begrepp skulle förstås med försnillning, i positiv rätt tilllagts egenskapen af stöld. Mindre vigt ligger i sådant hänseende derå, att man i framställningen här och hvar sammanfört stöld och försnillning (tysk och engelsk rätt). Dermed följer nemligen icke i och för sig någon sammanblandning eller förändring af ifrågavarande begrepp. I den engelska rätten har dock försnillning
