bland annat just den omständighet, att man för vissa fall och med anförande af särskilda grunder likställt försnillaren med tjufven och i andra fall åter med rånaren. Stundom finnes också målsegandens talan vid försnillning hafva gått ut på sådant straff, som ej hade något gemensamt med ansvaret vare sig för stöld eller för rån. Deremot föll i den romerska rätten försnillning principielt under begreppet stöld. Och deri ligger förklaringen, att försnillningens behandlande såsom stöld icke allenast bibehöll sig så länge, utan för någon tid äfven vann en större utsträckning, än förut varit fallet (i Carolina, som blott talar om förhållande af anförtrodda saker, all försnillning lika med stöld). Först på senaste tider har försnillning utbildats till ett mera sjelfständigt kriminalrättsligt begrepp. Och äfven för närvarande finnes det i sina mera normala och oqvalificerande former sammanfördt med förbrytelser af helt annan art under en gemensam titel. Detta är dock enligt regel icke längre stöld utan bedrägeri och oredlighet (svensk, norsk och dansk rätt) eller viss form deraf (fransk och belgisk rätt: abus de confiance; i österrikisk och ungersk rätt försnillning sammanställd med tillegnande af eget gods, som tagits i pant men lemnats i egarens vård och i ungersk ytterligare med otrohet af förmögenhetsförvaltare i allmänhet).
Med försnillningens principiella åtskiljande från stöldbrotten har den i allt fall kommit att i det hela bedömas mildare än stöld. I viss mån torde härvid ytterligare hafva varit af betydelse, huruvida åt försnillningen inrymts en mera sjelfständig plats i straffsystemet eller densamma upptagits såsom en form af bedrägeri eller oredlighet. I det förra fallet synes man nemligen vid straffets fastställande fortfarande närmast hafva tagit hänsyn till straffsatserna för stöld och i det senare åter låtit dem, som stadgats för bedrägeri och oredlighet, varit bestämmande. Och sålunda har i de rättssystem, i hvilka man gått till väga på det senare sättet, straffet i allmänhet kommit att jemförelsevis ställa sig något lägre, än der man behandlat försnillningen såsom en särskild hufvudkategori af egendomsbrott.
