förening med tagande höjts och denna förseelse sålunda blifvit högre straffbar än brukande af besutet gods.
Mjölkande af annans kreatur ansågs i den tidigare rätten äfven för ett sätt att olofligt bruka annans egendom. I sin egenskap af ˮfornæmiˮ belades det med ringa ansvar. Och i öfverensstämmelse dermed var i 1734 års lag (MB 43, 4) derför endast utsatt ett ärestraff (stå vid rättens dörr en timma med mjölkkäril i handen). Genom 1855 års kongl. förordn. blef det först qvalificeradt tillgrepp (i 1855 års förordn. dock alltid stöld, ej såsom nu stöld eller snatteri).
I den äldre svenska rätten förekom äfven ansvar för egares återtagande af kreatur, som från honom blifvit af annan lagligen intaget. Redan i tiden före 1734 års lags tillkomst synes man hafva velat utsträcka tillämpningen af de härom gifna lagstadgandena å ett rättsstridigt återtagande af konventionell pant (Abrahamsson p. 827). Men 1734 års lag afvek i detta ämne ej från den äldre rätten (BB 9, 4 och MB 20, 14). Och det var först nu gällande, genom kongl. förordn. d. 7⁄9 1858 införda bestämmelser i ämnet (Str. L. 22, 13), som hafva en dylik större omfattning.
I ett eller annat germanskt rättssystem torde redan i tidigare skede af dess utveckling tillegnande af annan rätt till lös egendom än eganderätt varit belagdt med straff i flera fall än i den svenska rätten (så i den norska rätten egenmägtigt återtagande af utlegdt gods). Särskildt blef detta förhållandet i de länder, som under en starkare påverkan af den romerska rätten tillgodogjorde sig dess begrepp furtum possessionis. För närvarande synes man dock i allmänhet vara mest benägen att låta alla särskilda ansvarsbestämmelser bortfalla för dessa slags gerningar och endast bestraffa dem, till den del som de kunna falla under de uppställda begreppen bedrägeri eller oredlighet. Likväl finnes i ett och annat rättssystem straff utsatt dels för olofligt brukande i förening med tagande (norsk och dansk rätt) och dels härförutan (norsk rätt; i tysk brukande af pant genom offentlig pantlånare). Allmänt är att med särskildt ansvar belägga egenmägtigt förfarande med sådan egendom, som offentlig myndighet till
