hänskjuta denna frågas afgörande till lagskiparen (nordisk rätt samt holländsk, i enlighet med hvad som i fransk och belgisk rätt förordnats beträffande l’escroquerie).
Äfven i de rättssystem, hvarest man på det ena eller det andra sättet uppställt en mera allmän form för straffbart bedrägeri, är det dock allenast undantagsvis, som dermed också angifvits gränserna för straffbarheten i ett svikligt tillvägagående (tysk och österrikisk rätt äfvensom dansk, hvarest man gått så till väga, att man belagt med ansvar vissa konkret bestämda bedrägeribrott och i en senare paragraf förordnat, att dermed likartade ˮsvigagtige handlingerˮ skola på föreskrifvet sätt lindrigare bestraffas). Enligt regel förekomma jemte det allmänna lagrummet rörande bedrägeri stadganden om särskilda arter deraf. Och dessa senare bedrägeriformer framstå i förhållande till det allmänna bedrägeribrottet merändels icke allenast såsom qvalificerade eller privilegierade arter, utan såsom sjelfständiga och sidoordnade former af förbrytelser. De sakna nemligen den ena eller den andra af de för det allmänna bedrägeribrottet karakteristiska förutsättningarne och hafva hvar för sig erhållit fullständiga, deraf oberoende bestämningar.
Sålunda har äfven i de rättssystem, som till fullbordan af det allmänna bedrägeribrottet fordrat uppstående af skada, denna fordran icke vidmagthållits vid angifvandet af de speciella bedrägeribrotten (jfr. för svensk rätt Str. L. 22,2). Och i sådana strafflagar, som bland det allmänna bedrägeribrottets bestämningar upptagit afsigten att förskaffa sig eller annan en rättstridig fördel, har vid beskrifvandet af de speciella bedrägeribrotten delvis antingen ett härmed icke sammanfallande syfte angifvits såsom gerningens ändamål (i ungersk rätt: att undandraga sina borgenärer deras rätt), eller ock alldeles ingen föreskrift lemnats i nämnda hänseende (ungersk och holländsk rätt). Slutligen hafva, fastän bedrägeri enligt det allmänna lagrummet helt och hållet faller inom området för egendomsbrotten, under bedrägerikapitlet äfven behandlats sådana svikliga handlingar, som icke närmast kränka rättigheter af förmögenhetsrättslig natur eller för
