I 1734 års lag omhandlades förfalskning af mynt (MB 7) och af handlingar (MB 8) i dess kriminalrättsliga del. I öfrigt voro straffbestämmelserna i ämnet kringströdda i de civilrättsliga balkarne (i JB 13, 3 och 4 stadgande om rå och rör, i BB 28, 14 om brukande af falskt pass, i HB 8, 2 och 3 om mått och vigt, i UB 8,8 om brukande af kronans märke), och, till den del som så ej var förhållandet, intogos de i särskilda författningar, delvis under faställande af nya former af straffbar förfalskning (KF 2⁄5 1747 och K. Fkl. 23⁄3 1807 om förfalskning af banksedlar, KF 10⁄12 1741 om utprånglande af sådana sedlar och om falska invisningar å banken, KF 5⁄6 1792 samt 10⁄9 och 18⁄12 1823 om förfalskande af riksgäldskontorets sedlar, KB 18⁄7 1758 om falska kontrollstämplar, KF 14⁄1 1748 och 14⁄11 1835 om förfalskning af stämpelpapper etc. samt KF 12⁄12 1835 om falsk stämpel eller insegel å varor). Först med 1858 års förordning blef allt detta sammanfördt och ordnadt, på sätt som vår strafflags tolfte kapitel utvisar.
Äfven i sak medförde denna förordning ganska vigtiga förändringar. Till någon del innebar redan 1734 års lag ett brytande med den äldre uppfattningen. Sålunda qvarstod derstädes allenast undantagsvis tjufnadsansvaret, nemligen i vissa fall vid begagnande af det, som var förfalskadt (mått och vigt samt allmänna expeditionshandlingar). Men i det mesta innebar 1734 års lag och senare författningar ända till 1858 års förordning på detta område allenast en fastställelse af hvad, som redan förut iakttagits. Förfalskning af konungens namn eller insegel betecknades såsom qvalificerad i förhållande till förfalskning af allmänna handlingar. Sjelfva förfalsklingen ansågs allmänt fullbordad med tillverkandet, och delvis inträdde vid ett derpå följande begagnande särskildt bedrägeriansvar. Hvad vidkommer förfalskning af mynt och sedlar, skildes i fråga om ansvaret mellan förfalskaren och utprånglaren, hvaremot ingen lindrigare straffsats var faststäld, för det fall, att det mynt, som förfalskats, vore af koppar. Tillsist afsågo straffen för förfalskning af mynt, sedlar, allmänna stämplar och märken samt allmänna handlingar endast att bereda
