Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/254

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
246

skada, som tillfogats vederbörande egare, och samtliga dessa gerningar betraktades alltså hufvudsakligen såsom former af skadegörelse. Och ehuru uppfattningen i detta afseende visserligen ändrats, gäller det dock, såsom förut visats, fortfarande, att beträffande fast egendom skadegörelse och olofligt bemägtigande, särskildt bland annat i vår rätt, ej noga skiljas från hvarandra utan behandlas under en gemensam rubrik. Olikheten är allenast den, att nu mera förgripelser af ifrågavarande art regelrätt tänkas begås i vinningslysten afsigt.

Hvad angår skada, som tillfogades annans kreatur, rättade sig straffet i den äldre rätten naturligen jemväl efter skadans storlek. Men än vidare togs här särskildt äfven hänsyn till de omständigheter, hvarunder gerningen föröfvats. Utvisade dessa en större kallblodighet eller grymhet hos gerningsmannen (dödande med vapen eller af bundet kreatur; dråparen i nordiska rättsböcker här vanligen kallad gorniþing, i VGL gorvargher), eller vidtog denne särskilda åtgärder för att dölja sin handling (gerningsmannen här kallad fæfylinger i ÖGL), ökades ansvaret. Och enahanda var förhållandet, om öfvervåldet egde rum vid sådant tillfälle, då egaren begagnade kreaturet, personligen hade det i handom eller i allt fall befann sig närvarande på platsen. Straffet bestämdes således äfven efter beskaffenheten och styrkan hos gerningsmannens vilja. Och fastän redan i de äldre rättsböckerna skadegörelse i allmänhet var bötesgild (delvis annorledes i Gragas), kunde på grund af de dervid förekommande omständigheterna straffet likväl blifva urbota, såsom särskildt med anledning af ett grymt eller lömskt förfarande vid misshandel eller dödande af kreatur. De här förekommande bötessatserna ordnade sig för öfrigt efter djurens storlek och värde samt den dem tillfogade skadan till en skala af värdebelopp, motsvarande det bötessystem, som bestod med afseende å dråp och misshandel å menniska. Och i mån som de romerska begreppen dolus och culpa tillgodogjordes för den germanska rätten, infördes äfven lägre bötesbestämmelser för sådan vårdslöshet, hvarigenom skada å annans egendom uppstod. Detta