inträffade ej blott vid skada å kreatur utan äfven i andra fall, i hvilka af gammalt ansvar varit stadgadt för afsigtlig skadegörelse.
De romerska principerna i ämnet voro i öfrigt ej gynsamma för en utvidgad användning af straff för skadegörelse. I den romerska rätten föranledde nemligen dylik gerning enligt regel allenast civila påföljder, nemligen skyldighet att ersätta sådan skada, hvarför man på grund af dolus eller culpa var tillräknelig. Bestraffning egde blott undantagsvis rum, i äldre tider ersättningsansvar till ett mångdubbladt belopp och under kejsartiden jemväl offentliga straff. Detta senare blef händelsen vid afsigtlig skadegörelse å sådana föremål, hvilkas skyddande påfordrades af ett religiöst eller offentligt intresse (fruktbärande träd, grafvar, gator, vägar, brunnar och vattenledningar etc).
I öfverensstämmelse härmed gjorde sig efterhand äfven hos de germanska folken den uppfattning gällande, att skadegörelse ej utan vidare föll under strafflagen. Här och hvar bibehöllo sig visserligen ansvarsbestämmelserna för vissa speciella fall af skadegörelse. Men dessa stadganden blefvo ej föremål för någon analogiserande uttolkning. Till den del som man härutöfver straffade skadegörelse, var det efter föredöme af den romerska rätten och således i de af densamma såsom straffbara utmärkta fallen af dolös skadegörelse. I denna rigtning var ej allenast domstolarnes praxis utan äfven lagstiftningen verksam. I gerningen sågs härvid ett öfvervåld (i österrikisk rätt fortfarande behandlad under rubriken öffentliche gewaltthätigkeit), och bestraffningen egde hufvudsakligen rum, på grund deraf att föremålet för skadegörelsen tänktes stå under en särskild frid. Efterhand kom man emellertid att gå vida utöfver hvad, som i denna del stadgats i den romerska rätten, samt sålunda förbereda uppställandet af ett allmänt begrepp af straffbar skadegörelse.
Detta hör likväl till den nyaste tiden. Och det finnes fortfarande rättssystem, enligt hvilka skadegörelse allenast i vissa fall medför kriminellt ansvar (fransk och belgisk rätt: byggnader, maskiner, verktyg, varor, träd, skörd, kreatur etc.) eller hvarest det principiellt stadgade ansvaret åtminstone
