æn þæn ær gærþina görþiˮ etc.). Ja enligt regel gjordes det i sådant hänseende ytterligare till vilkor, att ett visst mått af öfvervåld förelåge och att gerningsmannen handlat med ett förutfattadt uppsåt. Så blef åtminstone förhållandet med den vigtigaste af ifrågavarande förbrytelser, nemligen hemfridsbrottet. Här öfvergick en gerning, som i och för sig kunde vara straffbar, till att bestraffas såsom edsöresbrott, derest nämnda två förutsättningar inträffade. I rent yttre afseenden förefunnos emellertid vid edsöresbrotten vissa gemensamma moment, nemligen i processuellt afseende sakens handläggning vid konungens domstolar och bevisfrågans afgörande medelst nämnd samt i kriminalrättsligt bland annat ett lika straff, enligt landsrätt fridlöshet jemte förlust af all den lösa egendomen och enligt stadsrätt höga böter till visst belopp.
Till den del som de tidigare fridsbrotten icke voro af den svåra natur eller förekommo under de försvårande omständigheter, att edsöresstraffet kunde bringas i tilllämpning, bibehöllo sig de förut stadgade ansvarsbestämmelserna. Äfven efter edsöreslagstiftningens uppkomst förefunnos alltså fridsbrott, som icke voro edsöresbrott, utan härefter bildade en klass af fridsbrott i inskränktare mening. Och långt ifrån att detta senare slags förbrytelser i tidens lopp minskades, tillväxte de efterhand i samma måtto som edsöresbrotten. Då nemligen karakteren af edsöresbrott från tid till annan tilllades handlingar, i fråga om hvilka detta förut icke varit händelsen, infördes i åtskilliga fall jemväl lägre straff för sådana gerningar, som voro likartade med dessa nya edsöresbrott, men likväl icke ansågos vara i lika hög grad straffbara, eller framträdde förut bestående ansvarsbestämmelser af denna beskaffenhet i allt fall såsom fullständigande stadganden i förhållande till lagrummen rörande edsöresbrotten. I den del af rättsböckerna, i hvilken edsöreslagstiftningen intogs, sammanfördes jemväl med edsöresbrotten mestadels förenämnda mindre straffbara gerningar, Och så var äfven förhållandet i de lagar, som egnat en särskild afdelning och rubrik åt edsöresbrotten (ÖGL, WmL I, LL:ne, Allm. St. L.; eljest edsöresbrotten behandlade i konungabalkarne).
