Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/287

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


279

bibehållandet af den gamla titeln bär äfven i viss mån vittne derom.

Den utländska rättens brott mot offentlig ordning.I gällande utländsk rätt saknas åter en rubrik af full motsvarighet. Visserligen påträffas i de flesta strafflagar en beteckning af ungefär liknande lydelse: brott mot offentlig frid (fransk och engelsk rätt), brott mot offentlig ordning (tysk, holländsk, belgisk och dansk rätt) eller också brott mot offentlig frid och ordning (österrikisk rätt). Men hvad, som derunder afhandlas, är i det mesta af helt annat innehåll än de svenska fridsbrotten. Vissa af dessa förekomma alldeles icke i den utländska rätten (särskildt brottet enligt Str. L. 11,8 men delvis äfven hemfridsbrottet), och andra hafva åter framställts i sammanhang med förbrytelser af helt och hållet annan natur: religions- eller sedlighetsbrott (i tysk, dansk och norsk rätt störande af griftefrid och gäckeri med främmande trosbekännares lära; i tysk och dansk störande af gudstjenst), offentligt våld (i österrikisk rätt hemfridsbrott), brott mot offentlig myndighet (i norsk rätt störande af gudstjenst eller sammankomst för annat allmänt ärende) etc. Och tvärtom ingå bland de svenska fridsbrotten blott en ringa del af den utländska rättens förbrytelser mot offentlig frid och ordning. Särskildt hafva sålunda somliga af dem i vår rätt upptagits såsom brott af fara för rikets säkerhet (utspridande af lögner, olaga värfning till främmande krigstjenst och delaktighet i krigsmans rymning etc.) och andra åter såsom brott mot offentlig myndighet (våld å offentlig myndighets anslag eller insegel, offentlig uppvigling till våldshandlingar, upplopp och uppror etc.). Beträffande ett ganska stort antal af dem gäller ytterligare, att de hos oss ej vidrörts i den allmänna strafflagen (stympning för undgående af krigstjenst, underlåtet iakttagande af reglerna till tryggande af sjöfart, förbrytelser medelst tryckalster, lösdrifveri och tiggeri etc.), och om andra åter, att de i vår rätt ej utgöra några särskilda former af förbrytelser (deltagande i hemliga eller otilllåtna föreningar, uppviglingar till förakt eller hat mot myndighet eller författning, upprop till insamling af böter, egenmägtigt begrafvande af lik etc.). Medgifvas måste dock, att begreppet brott