Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/307

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
299

hufvudsakligen genom kongl. förordn. d. 201 1779 och genom 1864 års strafflag (kap. 17 och 18). Det i 1734 års lag redan betydligt minskade och derefter, hvad angår qvinna, än vidare lindrade (KF 104 1810) straffet för lönskaläge bortföll 1864 alldeles för henne och blef för man af sin närvarande allenast vilkorliga beskaffenhet.

Ända till 1864 års strafflag tänktes det höra till ifrågavarande förbrytelser, att en verklig beblandelse egt rum. Äfven beträffande tvegifte gjorde sig denna uppfattning i så måtto gällande, att beblandelse föranledde en straffskärpning. Likaledes var förhållandet med bortröfvande af qvinna. I fråga om våldtägt uppstod sålunda en åtskilnad mellan fullbordad gerning och försök med lägre straff för det senare (jfr. 1734 lag MB 22,1). Sådan otukt, som ej afsåg beblandelse, var i allt fall icke föremål för straffbestämmelser. Lindringar medgåfvos i öfrigt på åtskilliga skäl, särskildt bland annat så att det stränga lagstadgade straffet ansågs ej kunna tillämpas, då en äktenskapsbrytare kunde åberopa sig på att hans äkta maka tidigare förbrutit sig med hor eller tvegifte, att hans äktenskap vore ogiltigt eller att han haft anledning förmoda, att det vore upplöst genom dödsfall eller förlöpande (så redan före 1734 års lag enligt KB 189 1697, 275 1698, 912 1699, K.Råds Br. 32 1711, KB 510 och 712 1722 samt än vidare enligt åtskilliga kongl. bref efter 1734 års lag). Och sålunda finnes härjemte ej blott vid lönskaläge utan äfven vid våldtägt efterföljande äktenskap hafva ländt till befrielse från straff (Svea HfRtts Res. 910 1702).

Hvad beträffar återstående moderna sedlighetsbrott, egnas ej annat än undantagsvis uppmärksamhet åt dem i våra äldre rättsböcker (ocker i UL, spel i GottlL, Allm. St. L. och gårdsrätterna samt koppleri i Visb. St. L.). Deremot innehålla 1734 års lag samt förordningar i tiden före och efter densamma i sådant hänseende stadganden rörande ej blott ocker (närmast före 1734 års lag K. Plakat 1612 1687), spel (före 1864 års strafflag K. Förbud 28 1792, K. Varning 245 1810, KF 111 1859, hvilka enligt K. Utslag 812 1875 ej vidare äro tilllämpliga) och koppleri (Sjöart. 1685, KB 811 1693,