vederbörande sakegare (svensk rätt) eller ock eljest förklaringen gäller såsom ed (dansk rätt) eller har kraft af vittnesmål (österrikisk och ungersk rätt).
Det är således ej längre den omständigheten, att den falska utsagan bekräftats med ed, som är det för gerningen karakteristiska. Deremot hålles fortfarande principiellt fast dervid, att till mened hörer, det den falska utsagan lemnats i rättstvist eller i allt fall till ordnande och afgörande af privata rättsförhållanden inför domstol, på dess förordnande, till dess upplysning eller eljest enligt laga föreskrift. Och om annat handla i en del lagar ej de gifna bestämmelserna. I några lagar hafva åter, i eller utan sammanhang med föreskrifterna rörande egentlig mened, särskilda straff stadgats dels för falsk, icke edfästad utsaga inför domstol, dels för falsk utsaga inför annan offentlig myndighet, dels för falsk förklaring under tillbud af ed eller på tro och lofven och dels i allmänhet för falsk skriftlig förklaring i rättsförhållande vidkommande det allmänna. Härpå kunna bland annat dansk och norsk rätt tjena såsom exempel. Meneden har här uppenbart fattats allenast såsom en qvalificerad form af förbrytelse mot den sanningspligt, den enskilde anses hafva mot det allmänna och dess representanter, de offentliga myndigheterna.
Till verklig mened hör afsigtlighet hos gerningsmannen, hvaremot å andra sidan straff äfven finnes åsatt uppsåtlig ostadighet i vittnesberättelse (norsk rätt). Än vidare bestraffas dock flerstädes äfven falsk kulpös utsaga, vare sig i allmänhet (norsk, tysk och ungersk rätt) eller ock för särskildt fall. Det får väl nemligen anses hafva varit åsyftadt af lagstiftarne att bestraffa vållande, då de fastställt ett mindre ansvar för den, som af obetänksamhet förtiger hvad, som är till upplysning i saken (svensk och dansk rätt).
Straffminskningsgrund är ytterligare frivillig återkallelse af den falska utsagan (dansk rätt), åtminstone om återkallelsen sker, förr än skada uppstått (svensk, norsk och tysk rätt; i ungersk rätt strafflöshet). Och så är äfven förhållandet med ett moraliskt tryck vid utsagans afgifvande. Såsom vittne har hörts person, som genom en sann berättelse skulle