102
granskade och de särskilda figurernas olikartade former och inbördes förhållanden till hvarandra icke bli med största noggrannhet afmätta och aftecknade, måste en innehållsrik hällristning bli helt annat än den verkligen är. Det vissa är, att den omtalta hällristningen vid Valla har ingen slags bokstafsskrift, och att den, som finnes vid Assonet, icke heller har enligt min öfvertygelse någon sådan. Jag hoppas framdeles komma i tillfälle att närmare utveckla denna min öfvertygelse.
Nära Valla ligger Tossene kyrka. Skepp och kor bestå af en större och en mindre aflångfyrkantig byggnad. Skeppets omgifningsmurar äro utvändigt lodrätta, men invändigt utåtlutande; en anordning, som röjer en hög ålder. Små, breda, låga, rundbetäckta fönster i förening med höga bröstningar visa jemväl, att denna byggnad tillhör den äldre rundbågsstilen. En ansenlig öppning med spetsig betäckning inleder i koret, som säkerligen är en sednare tillbyggnad. Altartaflan, af år 1669, saknar märkvärdighet. Takhvalfvet af bräder är 1737 måladt af Christian v. Schönfelt; en man, som utsirat många Bohuslänska kyrkor med bibliska föreställningar, och som, ehuru han förde en hård pensel, icke saknade ett slags talang. I koret ligger en liten grafsten, hvarå tvenne qvinnor äro inom särskilda bågar uthuggne i halfupphöjdt arbete. Denna grafsten röjer således medeltidens konstutöfning. Härå läses: Christoffer Galde vor fader med æra: Fru Birgitte Bilde vor moder keere: Af Oby gaar lod hand sig skrifve: Her at begrafven lod de os blifve: Jomfru Birite oc Ellien Gälde: Gud lad os af verden kalde. Anno 1555. Dessa tvenne systrar skola enligt en sägen ha dansat sig ihjel; en uppgift, hvilken lärer numera vara lika svår att vederlägga, som att besanna. Men visst är
