och somligstädes lika höjd, men som till någon del utgöres af sjelfva bergshällen. I hela denna griftbyggnad finnes ingen sten, hvilken är större än, att den kan med lätthet bäras. Det väcker förundran, att nordens urinvånare förstått att så ordentligt sammanfoga gråsten. Man har icke allenast användt den mest passande gråsten i kistan, beklädnaden och omgången, utan man har med synnerlig skicklighet sammanfogat och utskärfvat densamma. så att här märkas jemna ytor, och ordentliga förband. Skada, att denna fornlemning blifvit af högbrytare till en stor del förstörd.
Häromkring finnes å bergstopparna en mängd andra griftrör, bland hvilka ett på Tryggö är ganska märkvärdigt. Denna lilla ö, som till största delen består af idel bergskullar, ligger såsom vi nämnt, nära Sotehufvud. Konung Tryggve blef här omkring medlet af tionde seklet försåtligen afdagatagen, och nedlagd i ett griftrör, som derföre fått namn af Tryggverör[1]. Detta kallas nu Kung Tryggves graf och åboen härstädes Kungen på Tryggö. Ifrågavarande griftrör har en omkrets af 110 steg och en höjd vidpass 12 fot. Stenen är i midten uppkastad, så att man deri ser en murad kista 7 fot lång, 3 fot bred med en enda lockhäll 8 fot lång, 5 fot bred och ungefär 1 fot tjock. Vi finna således här en minnesvård, hvilken i alla hänseenden liknar dem, i hvilka man funnit flint- och metallvapen och hvilka således tillhöra nordens urinvånare. Men en pålitlig häfdetecknare och en muntlig öfverlemning intyga, att Konung Tryggve här blifvit nedlagd, hvadan en nyare fornforskare trott sig kunna ”oemotsägligen” bevisa, att dessa minnesvårdar icke tillhöra den förodinska tiden, utan den sednare
- ↑ S. Sturl. Harald Gråfälls Saga, Kap. 9.
