qvarnstenens öga höll endast 2 tum i tvärmått och dessutom intet segelspår deri syntes, och intet långjern kunde insättas genom den halfborrade.
Skee kyrka, invigd till S. Anna, utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp och ett likdant ehuru mindre kor med ett halfrundt utsprång. Skeppet har 1794 blifvit förlängdt genom en tillbyggnad åt vester och koret öppnadt genom nedbrytande af en mellanmur. Å skeppet funnos en hufvud- och tvenne sidoingångar. Öfver den förre satt jungfru Maria på en bänklik upphöjning med krona och gloria hållande Christusbarnet på armen. Detta bildverk förvaras nu i sakerstian. Sidoingångarne äro igenmurade. Ett hufvud, som skall enligt sägen föreställa S. Anna, qvarsitter i norra yttermuren. Å koret på södra sidan är en ingång, som betäckes med en spetsbåge. Kyrkan är af ohuggen gråsten, helgonbilderne och dörromfattningarne äro af finhuggen täljsten. Fönsterna ha blifvit, såsom det tyckes, ansenligen utvidgade.
Dopfunten är af täljsten och prydes omkring skålen med följande halfupphöjda figurer, nemligen: tvenne lejon, som föra ett gemensamt hufvud; tvenne drakar, som ha förenade nackar och uppspärrade käftar; tvenne vidunder, hvilka angripa hvarandra; och en djurmenniska, som fasthåller sig vid det ena lejonets svans. Desse figurer låta utan svårighet förklara sig. Gud och Christus finnas ofta afbildade såsom lejon. Deras gemensamma hufvud afser Faderns och Sonens oskiljaktiga förening, Drakarne framställas flerestädes såsom satans redskap. Deras förenade nackar och öppna gap åsyfta afgrundsandarnas samverkande glupskheter. Vidundern, som anfalla hvarandra, beteckna syndares ömsesidiga strider. Djurmenniskan är en nychristen, hvilken i denna
