132
fullbordade löpgrafven, fanns här omkring klockan 9 ligga på bröstvärnet dödskjuten.
Franska Ingeniören Maigret omtalar, att Konungen för att efterse arbetets fortgång uppsteg på bröstvärnet, så att halfva kroppen var obetäckt, och att densamme då träffades ofvanför venstra örat af ett kanonskott, som utgick helt nära högra örat. Kulan var, enligt hans utsago, såsom ett stort dufägg. Fötterne föllo undan och Konungen blef liggande på bröstvärnet. Berättaren tillägger, att han stod så nära, att han hade sitt hufvud emellan Konungens stöfvelklackar och hörde huru kulan träffade. Han försäkrar slutligen, att, emedan ingen förmått bära det vapen, hvarmed kulan blifvit afskjuten, ingen vid arméen kan misstänkas, såsom den der dödat Konungen[1].
Löjtnanten Carlberg säger, att han, som varit halfannan timma sysselsatt vid nya liniens öppnande, nedgick i den redan färdiga löpgrafven. Flere officerare stodo här i närheten af Konungen, som insvept i kappan låg på venstra sidan å bröstvärnets inre sluttning. Knän voro något uppdragne, så att fötterne lågo ungefär 6 qvarter högre än löpgrafvens botten, kindbenet understöddes af venstra handen och hufvudet hölls upprätt öfver bröstvärnets krön. Ansigtet var något vändt emot fästningen och nya linien derutanför. Berättaren hade få minuter sett denna Konungens ställning, då ett skott utifrån genomträngde från venstra sidan hufvudet, hvarvid venstra handen nedföll och hufvudet sänkte sig i kappan; men den öfriga kroppen förblef alldeles stilla. Han tillägger, att ingen af dem, som stodo i löpgrafven, kunde i anseende till bröstvärnets höjd märka, om detta olyckliga skott kom från längre eller närmare håll, helst
- ↑ Maigrets bref till Baron Gedda d. 23 Dec. 1723.