140
Carlbergs uppgift en alltför trubbig vinkel mot den färdiga löpgrafven. Kortligen, hela denna plankarta visar, att dess författare velat inför verlden ådagalägga, att det skott, hvarför Carl XII stupade, icke kommit från en förrädare, utan från en fiende. Den andra plankartan, hvilken bifogas Leben Carl des Zwölften, en öfversättning af G. Nordbergs Carl XII:s Historia, liknar hufvudsakligen den ofvanbeskrifna, men väderstrecken och afstånden äro något förändrade. De öfverensstämma likvisst i afseende på Konungens dödsställe. En och samma plankarta måste således legat till grund för bådadera. Af de plankartor öfver ifrågavarande belägring, hvilka förvaras i krigsarkivet i Stockholm, har jag granskat en, hvilken skall vara, såsom man trott, den säkraste. Denna plankarta är likväl sådan, att den hvarken öfverensstämmer med Fredriksstens lokalförhållanden eller med Carlbergs ofvananförda uppgifter. Ja, samma plankarta synes uppenbarligen vara upprättad för att visa troligheten deraf, att Konungen fallit för en fiendtlig kula. Några andra plankartor ha öfver denna belägring blifvit utgifne, hvilka jag tyvärr icke kommit i tillfälle att granska, men ingendera lärer nöjaktigt utreda hithörande förhållanden; helst det varit af en inföding oklokt att röja och för en utlänning olofligt att afmäta ifrågavarande försvarsverk, och ingen samtidig vågat, om också en sådan velat eller kunnat, åtminstone i Sverge sprida full dager öfver dessa dunkla förhållanden.
Carlberg blef genast anbefalld att med förtigande af Konungens död hemta en bår. Då han för en fallen officer begärde en sådan vid den trupp, hvilken stod bakom Gyldenlöv, således ett godt stycke härifrån, frågade Grefve Posse till dennes stora förvåning, är Konungen skjuten?
