148
Öfverst lästes: Friderikshald. Å de öfriga marmorskifvorna voro några Danska versar och en Latinsk stenskrift inhuggne, hvilka åsyftade Carl XII:s fall och Svenskarnes aftåg. Öfverstycket företedde å tvenne sidor åtskilliga armaturer samt Sverges vapen och Carl XII:s namnchiffer. Alla härvarande inskrifter, hvilka prunkade med gyllene bokstäfver, kunna så mycket hellre förbigås, som deras syftning säkerligen skulle numera föga intressera någon nordbo. En fördomsfriare, en skarpsyntare tid har skingrat det mörker, som alstrade och underhöll ett förderfligt nationalhat mellan stamförvandterna i norden. Det skall hädanefter troligtvis å ingendera sidan försökas, ännu mindre lyckas att genom pråliga segertecken bereda splittring i tänkesätten mellan folk, hvilka erkänna sitt gemensamma ursprung och oskiljaktiga intressen. På begäran från Sverge blef denna minnesvård 1730 nedtagen. Det hedrar Konungen i Danmark, att han härtill lemnade sitt bifall. Emellertid hade Svenska vapnen genom hjeltens död förlorat sin fordna glans. ”Det syntes nu,” såsom det heter i samtidiga anteckningar, ”som med Konung Carls död all lust till krig försvunnit, samt att mandom och tapperhet tagit afsked ifrån nationen”[1].
Efter nedbrytande af ifrågavarande minnesvård fanns intill 1788 icke något tecken, som utmärkte det ställe, hvarest samme Konung slutat sin hjeltebana. Sistnämnda år blef likväl ett litet träkors upprest, hvars fot utgjordes af en ohuggen gråsten. Kommendanten hade emellertid här anlagt en trädgård; det är således ovisst, huruvida ifrågavarande träkors kommit att uppsättas på Carl
- ↑ Anmärkningar öfver tillståndet och förändringen i Sverige efter K. Carl XII:s död, gjorde hos Riks-Rådet Carl Gyllenborg af förnäme män. Handskrift.
