utgör å norra och södra sidan vederlag för ett tunnhvalf, hvilket i båda ändar understödjes af de kolonner, som der uppspringa, och som således äro längre än de öfrige och ha en ytterligare afsats af förenande rundbågar med ett fästband öfver desamma. Inre omgången, som egentligen motsvarar sidoskepp, är ungefär hälften lägre än midtplatsen. Yttre omgången har en hög bröstning och derpå små kolonner, som förenas med öppna rundbågar, med undantag af den del deraf, hvilken omgifver utsprånget, hvarest dylika öppningar saknas. Från vederlagen af långhusets takhvalf uppspringa lodräta väggar, som ha gafveltak. Korets öfverbyggnad är likdan, men naturligtvis mycket mindre. Utsprånget har deremot en större och en mindre konisk betäckning öfver hvarandra. Å midten af långhusets gafveltak höjer sig en fyrkantig uppsats, som äfven har ett gafveltak och derpå ett fyrkantigt torn, hvars tvenne betäckningar slutta åt alla sidor. Inre och yttre omgångarne ha särskildta pulpet- eller luttak, å hvilka vindskappor med gafveltak äro anbragte. Genom dessa vindskappor, som ha målade rutor, får byggnaden sin enda belysning. Förhusen ha äfven gafveltak. Kyrkans många gafvelspetsar äro dels prydde med upprättstående kors, dels med utåtlutande knoppar. Dörröppningarnes kolonner och bågar siras med sammanvridna löfrankor och djurfigurer samt runstenslika drakslingor. I kyrkan förekomma äfven bärhufvuden och andra snidverk. Hela denna byggnad, som är endast 52 fot lång, 37 fot. bred, består af ekvirke. I alla hörn resa sig nemligen kolonner, som hvila på fotstycken och sammanbindas med fästband och stödjas af inre snedstyfvor. Hithörande mellanrum fyllas af upprättstående plankor. Alla vattentak ha spånbeklädnad.
