Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/183

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173

hufvudbyggnadens södra långsida motsvarar utbyggnadens gafvelmur. Desse pelare förenas med trenne rundbågar, så att hufvud- och utbyggnad komma genom trenne hvalföppningar i förening med hvarandra. Från samma pelare äro tvenne rundbågar spände mot utbyggnadens gafvelmur. Den fyrkant, som bildas af dessa förenade pelare och motsvarande gafvelsträcka, uppbär en öfverbyggnad, hvilken har en träbetäckning med altan och en lanterna. Tornets nedre afdelning tjenar till förplats, dess öfre inrymmer klockorna. Kyrkans hufvudfasad och tornbyggnad äro således å södra sidan. Hennes hufvudingång intager midten af utbyggnadens gafvelmur och en sidoingång finnes å hvarje hufvudbyggnadens gafvelända. Denna helgedom upplyses af sju fönster på den norra, samt fyra sådana på den södra sidan, hvartill komma de, som finnas å hithörande utbyggnad. Alla dessa fönster ha liksom tornets ljudhål halfrunda betäckningar. Dessutom finnes ett rundt fönster öfver hufvudingången och ett korsformigt å gafvelfältet. Klipporna, som omgifva kyrkan, äro, ehuru något utplanerade genom sprängning, mycket ojemna. Derföre är en ganska lång trappa i tvenne afsatser anlagd utanför hufvudingången. En mindre sådan uppleder till vestra sidoingången; men ingen behöfves vid den östra.

Skärskådom nu kyrkans innandöme. En mellanmur, uppdragen vid östra ändan, bildar en halfrund nichfördjupning, som tjenar till altarplats. Härifrån till vestra ändan fortgå kolonner i tvenne rader, som, hvardera tillhopa tretton, uppbära breda läktare, från hvilka åter lika många kolonner uppstå till samma höjd som omgifningsmurarne. Häröfver sträcka sig platta betäckningar, som ha lika längd och bredd med läktarna. Det mellanrum