takbrytningar vinna konstkännarens odelade bifall; är likvisst dess massa imponerande. Hvarje byggmästare, som ser den väldiga kupolen, måste deremot vara angelägen att undersöka, huru de inre murarne förmå utan alltför stor inkräktning på byggnadens utrymme uppbära densamma. Jag ingick derför genast i denna i sitt slag ovanliga byggnad. De fasta murar, som i midten deraf utgöra tornets underbyggnad, ha visserligen i betydlig mån bidragit till kostnadens ökande och utrymmets minskande; men en beqväm vindeltrappa var i denna underbyggnad anlagd och anordningen således i sig ändamålsenlig. Häröfver uppehölls kupolen af fasta bågar, hvilka voro så spända, att, då byggnaden är uppförd på berggrund, de lofva varaktighet. Det är likväl märkligt nog, att denna byggnad, som består dels af gråsten, dels af tegelsten i dåligt murbruk, icke remnat. Men utvändigt vill anputsen icke qvarsitta, hvilket är en naturlig följd af detta svaga murbruk, hvarföre man måst till en del bekläda tornet med jernplåtar, som ehuru hvitmålade ha ett vidrigt utseende. Den, som använder ett dugligt murbruk, behöfver icke på detta sätt bortslösa vårt jern. Bättre äro jernplåtar använde på sjelfva betäckningen. Öfverintendenten C. von Hårleman har gifvit ritning till denna byggnad, som börjades 1753 och invigdes 1759. Lektorn J. Fryxell och Kapitenen J. E. Carlberg ha efter hvarandra ledt ifrågavarande arbetsföretag. Gymnasieadjunkten F. Fryxell hade godheten visa oss lärosalarna och boksamlingen; men vi kunde tyvärr icke inkomma uti tornrummet, emedan den man, som dertill hade nyckeln, tyckte, såsom det sades, att der intet vore något att se. Visst är emellertid, att jag icke önskat ditkomma för att se någon instrumentsamling, hvilken väl icke kunde i något
Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/197
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
187