Mellan detta sednare årtal och undertecknade namn märkes en aflångfyrkantig fördjupning. Förmodligen har Gustaf IV Adolf här haft sitt namn, hvilket man å denna byggnad liksom å flera andra borttagit. Men hvartill tjenar en sådan beställsamhet? Den ovise Konungens företag och Sverges derigenom iråkade olyckor kunna icke och borde icke för exemplets skull, om de ock kunde, ur våra häfder utplånas.
Vägen kröker sig jemte Venerns vikar och trakten afvexlar med täcka höjder och dälder, men ingen ovanlig utsigt väcker någon lifligare uppmärksamhet. Hästar ombyttes vid Spånga gästgifvaregård. Vi läto vagnen stadna utanför Väseprestgård, som ligger ett stycke från vägen, och uppgingo dit för att besöka Prosten C. M. Bågenholm, en vän, hvilken vi icke sett, sedan vi 1814 tillsammans blefvo lagerbekransade. Vi träffade denne hedersman sysselsatt vid sitt skrifbord, och helsade honom i de bekantaste ordalag. Han uppsteg och mätte oss med lika vänliga som förvånade blickar. Då vi utan att uppge våra namn började helt förtroliga samtalsämnen; sade han omsider, att vi visserligen voro ett par välkomne vänner, men att det vore honom alldeles obekant, hvilka vi voro och hvarifrån vi kommo. När vi skämtat litet häröfver, yttrade han med en hjertlighet, som svårligen skulle kunna med pensel rätt målas, ännu mindre med penna skildras, att han nu igenkände sina förändrade promotionskamrater. Sedan vi liksom nära anförvandter en stund talat om vår ungdoms sträfvanden och nöjen samt vår mannaålders bestyr och mödor, uppstego vi för att fortsätta vår brådskande resa. Men ehuru det var lördagsafton, förklarades vår afresa för omöjlig. Vagnen var redan inläst och hästarne bortskickade. Vi
