198
yrkades och beslöts på flera riksmöten, att ifrågavarande kanalbyggnad skulle med allvar bedrifvas. Emellertid blefvo slussverken vid Trollhättan icke fullbordade förrän 1800. Grefve von Platen fästade åter en allmännare tanka på Venerns förenande med Östersjön, och detta storverk har, under vårt nya statsskick, 1832 vunnit fullbordan. Liksom mången enskild i nödens stund uppkallat de krafter, som slumrat; så tyckts Sverge ha för att hämnas öfver ödets hårda slag utfört ett storverk, hvilket skulle äfven under de lyckligaste förhållanden hedra en ganska mäktig nation, och hvilket kan med allt skäl jemföras med ett Romarverk. En utländsk häfdetecknare säger om detta företag, att det är ”en idé, hvars utförande i våra dagar genom snillets och patriotismens förenade krafter länder Svenska namnet till en odödlig ära”[1] Våra förfäder ha gifvit oss mången herrlig tempelbyggnad i arf. Om vi icke kunna i denna väg lemna någon jemförlig qvarlåtenskap, så är det åtminstone tillfredsställande, att Götakanal är ett byggnadsverk, hvilket, ehvad samtiden med sina kalla beräkningar dömmer, ofelbart tillskyndar våra efterkommande stora fördelar och sporrar måhända till oegennyttiga och berömvärda företag. Men enhvar, besinnande alla de svårigheter, alla de obehag, som möta hvarje äfven mindre byggnadsarbete af likartad syftning och under samma förhållande, måste mest beundra den starka vilja, som kunde med orubblig ståndaktighet och outsläckligt nit kringgå eller genombryta både skenbara och verkliga hinder.
Lyrestads kyrka beskuggas af åldriga ek- alm- och lönnträd. Man tycker sig vid första anblicken finna i denna byggnad spetsbågsstil, men man märker snart deri
- ↑ F. Rühs Svea Rikes historia, 3 D. s. 222.
