en sällsam blandning af äldre former och nyare infall. Kyrkan är temligen stor, har ett fyrkantigt torn i vester och ett tresidigt korutsprång i öster. Starka sträfpelare sammanhålla omgifningsmurarna. Dörr- och fönsteröppningar ha spetsiga betäckningar. Tornet och de tvenne östligaste sträfpelarne ha höga spiror. Invändigt äro sex fristående, åttkantige träpelare och fyra likdane pilastrar anbragte, hvilka uppbära trähvalf i spetsbågsform. Mellan- och sidogångarne ha inga harmoniska förhållanden till hvarandra. Hela denna anordning visar ett misslyckadt försök att arbeta i medeltidens anda. Emellertid är den upplysning, som vinnes å en inskrift på altartaflan af intresse. Här står nemligen: A:o 1674 och the föliande åhr dhen gambla Lyrestads kyrkia till största delen i grundh nedtagen och sedan mehr ähn dubbelt större förwidgat och upförd sampt medh een klocka af 7 skeppund, orgelwärk, predikstool och denna altartafla beskänkt och förbätrat, med Mag. Jonæ T. Rudberi omkostnad, fordom Past. i Lyrstad, men sedan P. ok P. i Lidkiöpingh. Gudh låte dhet wahra sig till ähra.
Den, som icke närmare känner vår konsthistoria, kunde deröfver undra, att en Kyrkoherde företagit en så kostsam byggnad och att han utfört den i medeltidsstil. Men denne man var Prost öfver Leckö grefskap och följde sin höge herre Magnus Gabriel de la Gardies vackra exempel att uppoffra allt på sköna byggnader. Nämnde herre älskade medeltidens byggnadskonst och han har återställt en mängd märkvärdiga kyrkobyggnader. Men ingen kan undra derpå, att under en tid, då man icke med någon säkerhet kände den äldre och yngre medeltidsstilen, ännu mindre de särskilda byggnadsarternas grundidéer, så besynnerliga kyrkor tillkommit, som den,
