ifrån kyrkan i tornet. Fönsteröppningarne äro dels förändrade, dels nya med förtryckta betäckningar af murtegel.
Hufvudingången å tornets vestra sida är i en sednare tid utbytt mot ett fönster. Det halfrunda dörrfältet har lyckligtvis blifvit här inmuradt. Om denna omtanka röjer å ena sidan ett lappverk, så har å den andra en märkvärdig fornlemning blifvit dymedelst bevarad. Härå föreställes i midten en större man, som har ett upprätt kors på sitt hufvud, till höger ligger en kyrka i rundbågsstil, deröfver en mindre man, som hugger en qvadersten, till venster åter en man, hvilken framräcker, såsom det tyckes, en kalk, och härbakom en sadlad häst eller åsna. Härom heter det i en gammal kyrkobok, att ett troll velat nedslå kyrkan, men att munken på åsnan dessförinnan framhunnit och invigt henne[1]. Denna förklaring röjer en åldrig anstrykning, den åsyftar nemligen hedendomens strid med christendomen. Här finnes likväl intet troll, men en stenhuggare; ingen munk, men ett helgon. Jag tror fasthellre, att den person, som intar midten, är Christus, kyrkan derjemte Jerusalems tempel, som efter dåtidens byggnadssätt fått utseende af en större kathedral. Den lilla springarn betecknar den åsna, hvarpå Frälsaren inridit, och den man, som arbetar en qvadersten, tyckes förebilda ett nytt tempels uppförande.
Södra korsarmen har å gafveln en genomgång, som är i den renaste rundbågsstil. Vid första anblicken märkes, att denna omfattning är uråldrig. Det är mer än troligt, att samma omfattning tillhört en ingång, som ursprungligen funnits å kyrkans södra sida och blifvit med varsamhet nedtagen och använd vid nya utbyggnaden.
- ↑ P. E. Lindskogs Beskrifning om Skara stift, 2 H. S. 83.
