Sedan detta gods, som Olof Skötkonung skänkt härvarande öfverherdar, blifvit enligt Vesteråsrecess 1527 tillerkändt kronan, kommo byggnaderne i förfall. Emellertid qvarstår af Brynolf Gerlackssons palats södra gafveln, som håller 50 fot i bredd. Märken efter bjelklager visa, att här varit trenne höga våningar. Denna mur, som håller 3 fot 6 tum i tjocklek, beslår af en yttre och en inre qvaderbeklädnad med en vårdslös mellanfyllning af gråsten i kalkbruk. Den inre och yttre beklädnaden utgöres af tillslagen sandsten, som har omkring 3 fot i längd 6 tum i tjocklek. Sju fönsteröppningar äro ännu i behåll, hvilka väl äro lika stora, men ha olika afstånd från hvarandra. Deras betäckningar äro utvändigt vågräta, men invändigt halfrunda. Yttre fönsteromfattningarne äro af huggen sandsten och ha utvändigt skråkanter, men invändigt falsar. Hvarje fönsteröppning håller i ljuset, som faller nära yttre murkanten, l fot 1 12 tum i bredd, 2 fot 7 12 tum i höjd. Inre smygarne äro ganska vida och djupa. Denna märkvärdiga ruin ligger å Bisgården, d. ä. Biskopsgården, som tillhör Hellekis säteri. Man ser af denna lemning, att byggnaden, ehuru stor, varit både mörk och obeqväm. Det dröjde länge innan man i norden började att ge boningshus passande inredningar. Fönsterglas var ännu 1541 en så sällsynt sak, att pergament i dess ställe stundom för offentliga byggnader begagnades[1]. Ingen kan derföre undra öfver härvarande fönsters ringa dimensioner.
Det kloster, hvilket enligt somliges mening legat här, lärer egentligen varit en undervisningsanstalt, hvarest religionslärare bildades. Om här verkligen funnits en dylik inrättning, måste den varit den äldsta i gamla Sverge och
- ↑ J. Hallenberg Om mynt och varors värde i Sverige s. 240.
