Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/226

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

216

främmande för den gamla kyrkobyggnadskonsten. Detta är likväl ett stort misstag, som blifvit af många på god tro antaget[1]. Samme författare påstår, att rundtorn endast tillhöra slottsbyggnader; men han röjer härigenom sin ringa kännedom af medeltidens konstutöfning. Rundbyggnader, som tillhöra ganska skiljaktiga länder och tider, voro under rundbågsåldern mycket vanlige. Korutsprången å hithörande kyrkor äro merendels och korsarmarne stundom rundslutne. Vi ha dessutom från denna byggnadstid många runda kupoler och runda torn. Kathedralen i Mainz och Peterskyrkan i Bacharach ha hvardera tvenne runda torn i öster. Dagstorps och Önnarps kyrkor i Skåne ha hvardera ett sådant i vester; en mängd dylika exempel att förbigå. Runda dopkapell och klocktorn, baptisterier och kampaniler, blefvo dessutom under rundbågsåldern uppförde på fria platser. Dessutom äro de rundlar, vi finna vid Husaby kyrka, så smala, att de endast inrymma trånga snäcktrappor och äro, såsom deras förtagningar visa, uppförde på samma gång som sjelfva tornbyggnaden. Snäcktrappor anlades nästan alltid i större kathedraler inuti sjelfva murarna, men dertill lemnade den tunna tornmuren vid denna kyrka ingalunda utrymme. Ingenting var således naturligare, än att man under ifrågavarande tid anlade snäcktrappor i utspringande rundlar, ehuru fyrkantiga eller åttkantiga utbyggnader stundom dertill valdes. Det är för öfrigt icke sannolikt, att Olof Skötkonung skulle i Husaby haft ett palats, som varit bygdt af qvadersten, och det är föga sannolikare, att dervarande kyrka skulle under denne Konungs tid

  1. S. J. Digelii Specimen historicum de Husaby, Stockh. 1740 p. 7–11. P. E. Lindskogs Beskrifning om Skara stift, 2 H. s. 58. E. Tunelds Geografi, 8 U. 4 B. 1 Afd. s. 437 m. fl.