finnas en kalk, hvilken jag icke fick tillfälle att se, hvarå läses: Jhesus in honore S:ti Michaelis et omnium angelorum.
Denna kyrka har under Erik XIV:s tid, förmodligen 1566, blifvit af Danskarne afbränd och stått ännu 1593 utan vattentak. Församlingens dåvarande Kyrkoherde Nils Johansson gjorde, närvarande på Upsalamöte, härom framställning, hvarvid han af Hertig Carl tillspordes: ”Om det vore Kongshusaby i Vestergötland, der munken fångades i haregarnet.” Detta bejakades och Hertigen beviljade anslag till kyrkans iståndsättande. Han skänkte jemväl en kalk, hvarå en Biskop samt Christi korsfästelse föreställdes, samt dyrbara messekläder. Händelsen med munken var följande. En härvarande andelig besökte en bondhustru i trakten. Hennes man, som misstänkte detta förhållande, påhittade, såsom en annan Vulcanus, en listig hämd. Han omgaf nemligen en natt sin stuga med ett varggarn, utskrämde munken, som lyckligare än Mars väl undslapp snaran, men förlorade sin kåpa, hvilken är en af dem, som förvaras i kyrkan. Då Konung Carl XI och dess gemål 1691 besågo Husaby, blef dåvarande Kyrkoherden Peter Tugurin anbefalld att omtala detta äfventyr, hvilket deras Majestäter skolat, enligt berättelse i Husaby kyrkobok, afhört med stor förnöjelse[1].
Magnus Gabriel de la Gardie gjorde 1671, såsom en inskrift å predikstolen visar, betydlig uppoffring för kyrkans prydnad. Altartaflan, som står nära korets utsprång, föreställer i bildthuggeri Christus på korset och härunder Maria och Johannes. Sidorna prydas med grefve Magnus Gabriel de la Gardies och dess furstinnas vapen. Detta arbete röjer ingen mästarhand, hvilket man ej
- ↑ Digelii Specimen hist. de Husaby, p. 13.
